Skriv ut

Äspet - söndag 15 januari 2012


Den traditionella januariexkursionen till Äspet genomfördes i ett härligt vinterväder med ett par minusgrader, svag vind och delvis uppklarnande himmel. De utmärkta meteorologiska förutsättningarna var säkert en bidragande orsak till att inte mindre än 36 medlemmar bestämt sig för att se vad Äspet kan ge under ett par vintriga förmiddagstimmar.

Den första etappen av exkursionen inleddes med en kort promenad ut till den östra stranden. Hanöbukten låg stilla och bara några svaga krusningar på det solglittrande havet störde linjerna. Ute på ett av sjömärkena satt en ung havsörn och funderade över olika frukostalternativ. Efter ett tag lättade den bredvingade bjässen och drog mot norr.

Plötsligt uppenbarade sig en tordmule på vattenspegeln utanför Snickarehaken. Fågeln dök flitigt och var därför inte helt lätt att jobba in i tubkikarna, men efter en del manövrerande fick nog alla åtminstone en skymt av den vinterskrudade alkan som sakta rörde sig ut på bukten. Den oväntade alkobsen värmde inombords. Faktum är att tordmule inte ens ses årligen i Äspet. För flera av deltagarna handlade det därför om en helt ny bekantskap, medan andra nog kunde pricka av en ny kommunart.

Nöjda med den här starten traskade vi sedan vidare ut mot det stora fågeltornet. Korran var bara delvis isbelagd och i de öppna vattenytorna trängdes mängder av änder. Vi räknade in imponerande 120 krickor, drygt 30 snatteränder, 5 bläsänder och en skedand hona. Plötsligt lättade en enkelbeckasin och gjorde en blixtsnabb förflyttning till lagunens utlopp. Tyvärr var det nog bara exkursionsledaren som hann med att få in den i handkikaren. Desto fler hann däremot se de fem storlommar som drog norrut på ett led i horisontlinjen.


När vi rundat strandspetsen innanför Karet kunde vi något besvikna konstatera att det varken fanns piplärkor eller rödbenor i de stora tångmassorna på norra stranden. De tidigare så säkra rödbenorna (med isländskt ursprung) verkar ha funnit en annan övervintringsplats. Lika trist utveckling uppvisar vattenpiplärkorna, en art som tidigare var något av Äspets trumfkort under vintermånaderna. Under 2011 uteblev arten helt från lokalen och det är väl knappast troligt att någon individ hittar fram så här pass sent på vintersäsongen.

Enligt uppgjord strategi vände vi vid Korrans utlopp, där det strida vattenflödet utgjorde en alltför svår barriär för att kunna passeras med säkerhet. Returen mot parkeringen och den hägrande fikan gick med fri fart, men alla valde att stanna en andra gång för att titta på tordmulen som nu hade vänt tillbaka närmare land och bjöd på riktigt fin uppvisning. Efter en stunds avmätt poserande valde mulen att ta till vingarna och satte kurs ut på Hanöbukten.

Mulen firades med fika, mackor, frukt och choklad. På avgjort piggare ben påbörjade så den andra etappen av dagens exkursion – en promenad ut på hamnpiren tur och retur. Vi följde skogskanten till det gamla tornet där vi på bekvämt håll synade en viggflock med drygt 1200 individer i Korran. Insprängt bland dessa fanns kanske 25 bergänder och ett 60-tal brunänder.

En varfågel uppenbarade sig i lövridån innanför hamnpiren. Den satt länge och spanande i en låg bukstopp och visade även upp sin karaktäristiska bågflykt av sädesärlemodell. På håll drog en stor bergfinkflock norrut över hamnen och en ormvråk gled undan bland tallarna.

Väl ute på spetsen av hamnpiren tittade vi på några alfåglar, två vinterljusa skäggdoppingar samt två unga ejderhanar som låg strax utanför hamninloppet. Plötsligt hoppade en rödhake fram bland stenarna ute på vågbrytaren och markerade sin närvaro med en räcka spetsiga knäppningar. Den verkade nästan lite nyfiken på vad vi hade för oss.

Väl tillbaka på parkeringen kunde vi konstatera att årets Äspetvandring varit givande. Inte mindre än 46 arter hade bokförts. Vi enades om att den samarbetsvilliga tordmulen var dagens clou, dock i skarp konkurrens med den magnifika varfågeln.

Som exkursionsledare fungerade undertecknad som vill passa på att rikta ett varmt tack till deltagarna för en trevlig tur i de fina hemmamarkerna.

Göran Arstad