Skriv ut

Det är svårt att se fåglar i dimma - 20 oktober

Dryga 20-talet fågelskådare hade häromlördagen ställt förmiddagsfärden till Håslövs ängar. Väldigt många fåglar fanns också på plats. En toppenförutsättning för en exkursionsledare! Men tyvärr var även höstdimman också på plats – med resultatet att det var främst varandra man såg liksom en del av de nötkreatur som betar här ute.  Så den här dagen var det verkligen läge för att skåda med öronen. Medan gruppen vid trots allt ganska gott mod, i sakta skådarmak, rörde sig i vänstervarv från parkeringen mot plattformen hördes hela tiden mängder av gäss – såväl gråa som vitkindade – som rörde sig över området. För något kort ögonblick kunde vi se gåsflockar, som då och då svepte ner under dimman. Men ganska snart var de borta igen. Plötsligt hördes en enorm gåskacklande från någonstans lite längre söderut på Håslöv. Aningen frustrerat började skådargruppen att – förvisso ganska hopplöst – försöka lista ut anledningen: vilken örn hade vi nu missat?

En och annan sånglärka drog med sitt typiska lockläte, som bevis, förbi oss. Liksom en del ängspiplärkor med sina tunna och upprepade ”ist, ist, ist”. Enstaka tofsvipor lät också höra sig – ibland tillsammans med lite korta visslingar från ett antal ljungpipare.  Överflygande bofinkar, skrattande skator och kraxande kråkor hjälpte gässen att blanda upp dimman med lite fågelläten.  Några enstaka sävsparvar kunde också noteras bland ljuden i ”mjölken”.
Den verkliga prövningen för såväl exkursionsledaren som för deltagarna uppstod, när dagens fika var avklarad. På stigen i höjd med ”Bruda sten” sprang nämligen en grupp småfåglar omkring och letade föda – utan att otvetydigt låta sig artbestämmas. Tubkikarna klarade inte heller riktigt av att ge skådarna nödvändiga karaktärer för att med säkerhet avgöra vad fåglarna, som nu i alla fall hade räknats in till sju, var. Buden gick fram och åter mellan gråsiska, hämpling och vinterhämpling – i takt med att vi försökte avancera framåt i dimman. Men det gjorde ju fåglarna också! Förvirring och frustration höll på att totalt förstöra dagen för exkursionsledaren! Till slut tillät dock väderleken att vi helt säkert kunde notera sju vinterhämplingar – som sedan följde oss ett stycke på vägen tillbaka till parkeringen. Och nog spred lite glädje hos många av oss!

Under den här stunden av bryderier fick gruppen bl.a. en hastig skymt av såväl en gråhäger som en praktfull hane blå kärrhök. Dimman hade alltså inte slukat alla fåglar här ute. På väg tvärs över ängarna kunde man också bl.a. notera totalt ett 15-tal enkelbeckasiner, som både hördes med sina ”kätsch”-anden men också sågs flyga omkring i korta perioder av mindre dimma.  Och även här hade vi lite härliga tofsvipeläten som lyfte upp mungiporna här och var!

Väl tillbaka vid bilarna kunde gruppen konstatera att dagens artlista blev ca 27 arter lång. Och trots allt en inte helt förlorad dag var man nog nästan överens om …

När sista man var på väg ifrån Håslövsparkeringen, kom också några rejäla flockar med vitkindade gäss och slog sig ner på området norr och p-platsen. Och säkerligen bortåt 1 500 fåglar fick sätta punkt för dagens övningar i en för senhösten ganska behaglig temperatur.

Evert Valfridsson