Skriv ut

En föraning om våren

På Naturums parkering hade 11 personer som inte gett upp hoppet om en vår även i år slutit upp för att försöka hitta ett eller annat vårtecken. Vädret var inte helt ogynnsamt för en exkursion, och med tanke på vinterns hårda grepp var blå himmel med sol helt OK. Även om en eller annan grad varmare hade välkomnats och en något mindre bister ostvind hade varit pricken över i:et.

Föraning var ordet. För våren hade inte haft en chans såhär långt, kung Bore hade kopplat ett rejält grepp denna vinter. Kanske inte som att leta efter den berömda nålen i höstacken, men nog hade det hittills varit glest med dagar som innehöll löften om vår, och de vårtecken som normalt skulle finnas i mer eller mindre riklig mängd fick man nu anstränga sig för att hitta.

 


Detta letande beslutade exkursionsledaren (undertecknad) med fördel kunde ske genom en promenad genom furet ut på Vannebergaholmen. Och visst fann vi ett och annat tecken på att vintern trots allt måste kapitulera förr eller, som det nu har blivit, betydligt senare.


Foto: Jan Linder, SånglärkaEtt antal sånglärkor visade upp sig och någon dristade sig till och med att provsjunga en smula. Och just fågelsång var annars kanske det som gav mest föraning. I furet hördes sjungande kungsfågel, svartmes och tofsmes. Utefter vägen sågs även en utslagen  hasselblomma. Ute på Vannebergaholmen rådde snarast vinter, vattnet var istäckt och vinden gjorde att sällskapet var mer intresserad av fika på en solig plats i lä än att spana fågel ute i vinden. En havsörn på nära håll, gäss av olika arter och fikasnack höll humöret uppe.
Foto: Jan Linder, SvartmesTillbaks vid bilarna visade en ensam tofsvipa upp sig för några på långt håll innan den tog skydd i vegetationen. Här avvek halva gänget medan övriga drog mot Landön. Här bjöds på en rejäl blandflock dykänder att träna artkunskap på och ytterligare några vårtecken kunde noteras. Skrattmåsar med chokladbrun hätta, ett stort gäng gravänder och en skönsjungande bofink. När så dagens exkursion skulle summeras kunde 50 arter sånär som på en räknas ihop. Förutom de redan nämnda så sågs många gäss, bla vitkindade och bläsgäss, brunand, bergand och salskrake, fjällvråk, stenfalk och en flock skogsduvor.

Hälsningar
Jan Linder