Skriv ut

Axeltorpsviken 15 maj 2013

Det blev svårskådat men framförallt svårlyssnat denna i övrigt soliga och vackra majkväll uppe i Ivösjöns nordöstra hörn. Den kraftiga ostliga vinden dämpade fågelsången och möjligheterna att höra den. Dock lyckades i vanlig ordning svarthättorna, som varit talrika denna vår, tränga igenom trädens sus. T o m svartvita flugsnappare som brukar sjunga intensivt vid sina holkar och trädhål längs spången var tämligen anonyma.

Det som bekymrade de cirka 30 exkursionsdeltagarna var dock att rördromen uteblev. Den har i alla fall förmåga att med sitt läte tränga igenom vilken annan ljudkuliss som helst. Arten hade minskat dramatiskt redan under inventeringen 2012 och är nu förmodligen borta från en av sina säkraste lokaler vid Ivösjön. Även andra vasslevande fåglar som t ex rörsångare var mycket sparsamma denna afton. Rörsångaren anländer ganska sent på våren varför det kan bättra sig. En vattenrall grymtade så åtminstone en del av deltagarna fick höra den. Den bruna kärrhökhanen bevakade som vanligt sitt revir. Skäggdoppingen låg på bo. Men ändock kändes vassområdet ganska tomt på fåglar.

Bland de fåglar som lever i områdets sumpskogar lyckades en trummande mindre hackspett fånga allas uppmärksamhet. Den var mycket envis och gav oss under en lång stund möjlighet att lyssna in artens trummande som skiljer sig väl från den större hackspetten. Ladusvalor sökte insekter över viken och några lyckades få korn på de nyanlända tornseglarna.


/Nils Waldemarsson