Skriv ut

Foto: Jan LinderVinter längs ostkusten, 18 januari

Fågelklubbens programkommitté hade namnsatt denna exkursion till "Vinter längs ostkusten". Exkursionsmålet var Äspetstranden i Åhus med fågeltornet och dess lagun ”Korran”. Vi var trettiotalet deltagare som kunde konstatera att så mycket vinter var det nog inte om man med vinter menar kyla och snö. En temperatur på ca tre plusgrader näst intill vindstilla och sol. Det var de metrologiska förutsättningarna som vår kunnige exkursionsledare Jan Linder hade att genomföra dagens exkursionen under. Jag tror ingen saknade några andra väderförutsättningar. Sammanlagt såg och hörde vi 46 olika fågelarter. Fågelobservationerna som för en del av oss började med kungsfiskare och slutade med sång av kungsfågel.

 

En av Sveriges en gång duktiga längdskidåkare, Sixten Järnberg, sa efter att ha vunnit ett av sina OS-guld: ”Jag gick ut hårt för att sedan öka mot slutet”. Så skulle vi också kunna uppfatta vår exkursionsledare Jan vid genomförandet av denna exkursion, dock inte i skidspåret men väl på exkursionens gångstigar bland ornitologiska sevärdheter.

Tyvärr så hade exkursionsdeltagarna två olika platser att välja på när man skulle träffas, dels Naturum kl. 08.45 och dels parkeringen vid Äspettornet kl.09.30. Vi var därför bara fyra deltagare som träffades vid Naturum. Därmed var det bara vi som fick vara med när Jan gick ut extra hårt vid dagens exkursion. Bara någon minut efter att exkursionen inletts kunde vi från nära håll, i anslutning till byggnaden vid Naturum, observera den där då stationära kungsfiskaren. Kungsfiskaren lät sig på nära håll observeras när den ömsom satt i buskagen vid Naturum ömsom flög runt denna.

Nästa nämnvärda observation var vid bron i Kavrö när vi passerade här på väg till Åhus. En ståtlig blå kärrhökshane flög tio meter från vägen och visade fint upp sig.    På den av bilar nästan fyllda parkeringsplatsen vid Äspettornet fortsatte exkursionsledaren att gå ut hårt med möjligheter för oss exkursionsdeltagare att kunna göra fler fina fågelobservationer. Redan vid samlingen och välkomsthälsningen fick uppehåll göras för ornitologiska studier. Här kunde från nära håll såväl en lågt flygande havsörn, ormvråk, en flock stjärtmesar, grå häger, gärdsmyg som en spillkråka observeras.

Havsvattennivån var över det normala. Vilket innebar att det var svårt att torrskodd kunna gå runt ”Korran” och ut till fågeltornet. Därför togs beslutet att från parkeringsplatsen först gå söderut längs stranden och då göra havs- och strandobservationer för att sedan följa skogskanten tillbaka bort mot ”Korran” och hamnbassängen. Över ett lugnt hav och längs stranden observerades mindre flockar av bl.a. vigg, gräsänder och storskarvar några enstaka  knipor och trutar. Förhållandevis lite fåglar begränsat till mindre än tiotalet arter. I skogskanten längs stranden kunde bl.a. talgoxe, blåmes och bofink observeras.

På ”Korrans” vattenyta kunde knappt ett tiotal olika arter räknas in. Dominerande var den mängd vigg, uppskattningsvis 500 stycken, som där kunde observeras. Andra arter var fem gravänder, någon brunand, några snatteränder och krikor.

Ute på sandreveln vid hamnbassängen och hamninloppet gjordes ett lite längre uppehåll, bl.a. med möjligheter för exkursionens obligatoriska fikapaus. Här observerades bl.a. svart rödstjärt och rödhake som bland tångbankarna flög omkring och näringssökte men samtidigt då också var lättskådade. Andra arter som i hamnbassängen eller över havet kunde observeras från sandreveln var bl.a. kricka, alfågel, sjöorrar i småflockar vilka ömsom kom flygande och ömsom sågs simmande på vattenytan, enstaka små- och storskrakar,  knölsvanar, grå- och havstrutar. Mitt under fikapausen så lyfte plötsligt flocken med vitfåglar som legat ute i vattnet. I en marinmiljö kan man i de flesta fall då dra slutsatsen att en havsörn är i anflygande och orsakar oron. Så var det också! Lågt över havet, från Täppet hållet, kom en ståtlig örn sakta flygande ömsom i glidflykt ömsom med lugna kraftfulla vingslag. Vissa av exkursionsdeltagarna reste sig snabbt och beskådade den majestätiskt inflygande fågeln medan andra lugnt satt kvar, kanske inte prioriterande kaffekoppens innehåll men i alla fall skådade med den i handen. Om det var  ornitologerna eller om det var fågelskådarna som reste sig, det vet jag inte. Alla verkade lika belåtna oavsett om man skådade örnen sittande med kaffekoppen i handen eller stående vid tubkikaren.

När klockan började närma sig 12.00 så var det dags att avsluta dagens exkursion. Oavsett om det till nästa år är mer vinter än det var vid årets exkursion, så var nog uppfattningen bland oss deltagare den, att programkommittén gärna då får återkomma med en ny motsvarande exkursion. Möjligen med tillägget att alla skall samlas vid Naturum. Detta för att ingen skall gå miste om någon av de arter Jan då har att visa upp.

Från oss alla till Dig Jan, ett stort tack för att Du så kunnigt och pedagogiskt delade med Dig av Dina stora ornitologiska kunskaper.

/Johan Nilsson