Skriv ut

Foto: Evert ValfridssonVadarskådning 1 i Äspet den 9 juli

 

Det är som bekant många arter bland vadarna som knappt hinner upp till sina häckningsområden förrän de påbörjar flyttningen söderut. I juni kan man ibland bli osäker på om en vadare är på flytt norrut eller söderut. Redan runt midsommar hörs sydsträckande storspovars flöjtningar och enstaka skogssnäppor, grönbenor och gluttsnäppor rastar åter vid Äspet. Så, en bit in i juli börjar även olika calidrisarter dyka upp, och för den intresserade fågelskådaren börjar nu en spännande tid.

 

Detta tyckte de 27 ivriga exkuranter som slöt upp då fågelklubben under undertecknads ledning hade sin första vadarexkursion av 3 till Äspet nu i juli.

Men det är ju inte bara vadare Äspet har att erbjuda, så även andra artgrupper utsattes för intensiv granskning. Bland övriga utmärkte sig framför allt de ca 270 rastande kentska tärnor som momentant kunde summeras, men de var betydligt fler då det pågick en ständig fisketrafik till och från havet. Även fisk- silver- och småtärna visade upp sig, och ett par storlommar drog söderut ute över havet.

Hur blev det då med vadarna? Jo sådär. Det blev en hyfsad samling arter, men det var relativt få individer som rastade denna förmiddag. Bland det som stack ut kunde en sent ruvande skärfläcka noteras, en spovsnäppa i vacker sommardräkt gick för sig själv, några brushanar stod och vilade, en svartsnäppa och ett 50-tal kärrsnäppor födosökte ivrigt. I flocken var det två avvikande individer som inledningsvis orsakade lite huvudbry men som vi kunde hjälpas åt med (även det kärrsnäppor). Bland alla större strandpipare kunde även Äspets häckande par mindre strandpipare urskiljas. Totalt kunde vi notera15 vadararter, och som helhet kunde vi tillsammans summera till 62 arter innan exkursionen avrundades vid 10-tiden.

 

mvh

Jan Linder

Foto: Evert Valfridsson Foto: Evert Valfridsson Foto: Evert Valfridsson