Skriv ut

Ekoparken Raslången 7 maj.

 

Vädergudarna var nådiga denna morgon när vi strålade samman vid kiosken i Vånga, klarblå himmel och vindstilla. Härifrån fortsatte vi färden på slingriga skogsvägar upp till centrum av ekoparken och ställde bilarna en bit från torpet Månses.

 

Vi var 20 skådare som gav oss iväg och den första etappen av vandringen gick ner till Västervik (Raslången). Platsen är mycket vacker och sjön låg spegelblank. Här fick vi se tre storlommar, skogs och drillsnäppa och kanadagås. Efter första stoppet fortsatte vi norrut och vi kunde se hur Sveaskog på flera platser hade tagit bort granskog för att gynna tillväxten av lövskog. Vi lämnade vägen och tog oss upp på en ganska hög höjd med gamla tallar och branta stup på två sidor. Långt nedanför oss låg skogsgölar på båda sidor. Här fikade vi samtidigt som vi hade en fantastisk utsikt över skogen. En vacker korsnäbbshane visade upp sig en kort stund i en talltopp.

Efter fikat blev terrängen lite besvärlig. Vi tog oss ner från höjden, trängde igenom ett tätt granbestånd, passerade en bäck på en omkullfallen trädstam och följde slutligen kanten på den ena gölen fram till nästa vändplats. Flera av deltagarna blev våta om fötterna men klagade inte. Vi var nu ute på väg igen och efter en stund passerade vi Abborragylet. Här hade vi stora förhoppningar om att få se nötkråka eftersom undertecknad hade sett en här på nära håll 14 dagar tidigare. Vi fick dock nöja oss med två par knipor och en skogssnäppa. Tranor hördes ropa på avstånd. Efter sjön kom vi fram till hus och inägor i kanten av Filkesboda. Här hördes grön, gran och lövsångare och en ropande spillkråka.

 

Vandringen gick sen vidare söderut på Skåneleden. Här hade man gjort ganska stora ingrepp, både på skogen och den gamla stigen. Så småningom kom vi fram till södra Myrgylet och några deltagare gick ner för att se vad som fanns här. Inget upphetsande, men knipa och gräsand. När vi kom tillbaka till utgångspunkten, beslöt vi oss för att gå ner till torpet Månses för att summera och avsluta där. Flera deltagare tyckte att det var trevligt att stifta bekantskap med omgivningen runt Månses som har anor från början av 1800 talet. Här såg några av oss en kartfjäril, en invandrad art som ökar mer och mer. Vi satte oss i solen och några drack upp det sista kaffet. Evert summerade och kom fram till att vi hade räknat in 39 arter, inte så dumt för en skogsexkursion.

Göran Flyckt