Exkursionsreferat 2012
Skriv ut

Det är svårt att se fåglar i dimma - 20 oktober

Dryga 20-talet fågelskådare hade häromlördagen ställt förmiddagsfärden till Håslövs ängar. Väldigt många fåglar fanns också på plats. En toppenförutsättning för en exkursionsledare! Men tyvärr var även höstdimman också på plats – med resultatet att det var främst varandra man såg liksom en del av de nötkreatur som betar här ute.  Så den här dagen var det verkligen läge för att skåda med öronen.

Medan gruppen vid trots allt ganska gott mod, i sakta skådarmak, rörde sig i vänstervarv från parkeringen mot plattformen hördes hela tiden mängder av gäss – såväl gråa som vitkindade – som rörde sig över området. För något kort ögonblick kunde vi se gåsflockar, som då och då svepte ner under dimman. Men ganska snart var de borta igen. Plötsligt hördes en enorm gåskacklande från någonstans lite längre söderut på Håslöv. Aningen frustrerat började skådargruppen att – förvisso ganska hopplöst – försöka lista ut anledningen: vilken örn hade vi nu missat?

 

En och annan sånglärka drog med sitt typiska lockläte, som bevis, förbi oss. Liksom en del ängspiplärkor med sina tunna och upprepade ”ist, ist, ist”. Enstaka tofsvipor lät också höra sig – ibland tillsammans med lite korta visslingar från ett antal ljungpipare.  Överflygande bofinkar, skrattande skator och kraxande kråkor hjälpte gässen att blanda upp dimman med lite fågelläten.  Några enstaka sävsparvar kunde också noteras bland ljuden i ”mjölken”.
Den verkliga prövningen för såväl exkursionsledaren som för deltagarna uppstod, när dagens fika var avklarad. På stigen i höjd med ”Bruda sten” sprang nämligen en grupp småfåglar omkring och letade föda – utan att otvetydigt låta sig artbestämmas. Tubkikarna klarade inte heller riktigt av att ge skådarna nödvändiga karaktärer för att med säkerhet avgöra vad fåglarna, som nu i alla fall hade räknats in till sju, var. Buden gick fram och åter mellan gråsiska, hämpling och vinterhämpling – i takt med att vi försökte avancera framåt i dimman. Men det gjorde ju fåglarna också! Förvirring och frustration höll på att totalt förstöra dagen för exkursionsledaren! Till slut tillät dock väderleken att vi helt säkert kunde notera sju vinterhämplingar – som sedan följde oss ett stycke på vägen tillbaka till parkeringen. Och nog spred lite glädje hos många av oss!

Under den här stunden av bryderier fick gruppen bl.a. en hastig skymt av såväl en gråhäger som en praktfull hane blå kärrhök. Dimman hade alltså inte slukat alla fåglar här ute. På väg tvärs över ängarna kunde man också bl.a. notera totalt ett 15-tal enkelbeckasiner, som både hördes med sina ”kätsch”-anden men också sågs flyga omkring i korta perioder av mindre dimma.  Och även här hade vi lite härliga tofsvipeläten som lyfte upp mungiporna här och var!

Väl tillbaka vid bilarna kunde gruppen konstatera att dagens artlista blev ca 27 arter lång. Och trots allt en inte helt förlorad dag var man nog nästan överens om …

När sista man var på väg ifrån Håslövsparkeringen, kom också några rejäla flockar med vitkindade gäss och slog sig ner på området norr och p-platsen. Och säkerligen bortåt 1 500 fåglar fick sätta punkt för dagens övningar i en för senhösten ganska behaglig temperatur.

Evert Valfridsson

 

 
Skriv ut

Tre tappra trotsade dugget - Söndag 21 oktober

- blev bredstjärtat belönade

Tre tappra herrar – eller tre knas? Benämningen på den trio, som dök upp för att delta i klubbens planerade exkursion för att se vilka sträckande fåglar, som en söndagförmiddag mitt i oktober fanns vid den skånska ostkustsen, är förmodligen mycket beroende på hur hårt fågelskådarhjärtat klappar! Men det dröjde inte mycket mer än en kvart förrän förmiddagen i det stundtals irriterande duggregnet vid Juleboda förvisso kunde kallas lyckad: drygt 100 meter ut från stranden passerade en mörk bredstjärtad labb mot söder!

En större samling huvudsakligen gråtrutar i skiftande åldrar och dräkter var annars det, som mötte trion, när man letade upp en i sammanhanget onödigt gles tall en bit från fiskeboden för att försöka hålla en del av regndropparna borta. Men även ett regnskydd, som nog bara var aningen tätare än ett såll, får i nödfall ändå betraktas som regnskydd!  Efter att ha konstaterat att tre skådare är färre en flera, dök de första tre dvärgmåsarna upp i regnet – och följdes av ytterligare en handfull några minuter senare. Genast mådde gentlemannatrion lite bättre.
Och ännu bättre blev det strax efter klockan 8, när en i trion vrålade ”Labb!” Något som några sekunder senare kunde konstateras till en bredstjärtad dito, som under några minuter kunde följas på några hundra meters avstånd på sin väg söderut. Ytterligare ett årskryss kunde inkasseras av gruppen. Samtidigt som en i trion fick en trevlig födelsedagspresent!

 

I det fortsatta - någon gång lätta - regnet trillade det dock in en hel del arter. Totalt ca 85 dvärgmåsar (en siffra som fastställdes efter en massa additioner och inte minst subtraktioner för alla fåglar som gjorde en tur tillbaka mot norr) passerade under timmarna vid Juleboda. Så också t.ex. tre kentska tärnor, lika många ladusvalor, ett par tusen ejdrar, några hundra vitkindade gäss, dussinet prutgäss – vara en i sällskap med 15 skarvar – samt höstens första alfåglar. Lite småflockar med totalt ett par hundra bläsänder, några krickor, dussinet stjärtänder och ett 20-tal skedänder sågs genom regnstänken. En hel del skrattmåsar och fiskmåsar drog mot söder och inte minst de förstnämnda var estetiskt tilltalande synintryck mot den regngrå Östersjöhimlen. En rastande svarthakedopping lät sig också avnjutas. En smålom passerade mot söder - mot en bakgrund av en ca hundrahövdad ejderflock, som faktiskt gjorde det ganska lätt att se att det var just en Gavia stellata, som flög förbi någon knapp meter över vågorna några hundra meter ut.

När en i trion återvände till bilen för att hämta det för förmiddagen bagageplacerade fikat, kunde han njuta av locklätena från ett par lövsångare – kanske som ett sista farväl till sommaren. Ett fynd som för övrigt rapportören på Svalan uppmanades att styrka med en raritetsblanket. Vilket också är verkställt! Om det gör någon nytta får framtiden utvisa.

Efter ett par tre timmar sammanfattade vi en trots allt ganska trevlig förmiddag. Vid 11-tiden kom solen – då bröt vi upp och åkte hem …

Evert Valfridsson

 

 
Skriv ut

Friseboda & Drakamöllan söndag 30 september

Foto: Thomas LindbladVi var sju deltagare som träffades på samåkningsparkeringen i Olseröd kl 7. Tre sädgäss flög över och signalerade senhöst. Vädret bjöd på växlande molnighet och en frisk västanvind - det var ca 10 grader. Först körde vi till Friseboda för att följa eventuella sträckrörelser från plattformen. En gles ström av bo-/bergfink, grönsiska och sädesärla drog över strandlinjen.

Pigga mesar lockade utmed Segesholmsån och strax hörde vi kungsfiskarens skarpa vissling i åmynningen. Över havet flög små flockar av vitkindade gäss och prutgäss. Sjöorrar rastade i hundratal och en handfull storlommar gjorde korta flygturer. Till vår förtjusning visade sig kungsfiskaren fint när den 3 ggr landade blixtsnabbt på en gren över ån! Dessvärre försvann den åter in i skyddande vegetation lika kvickt som den kom. Tre vackra dvärgmåsar passerade längs stranden. Vid återfärden till bilarna lockade gransångare, taltrastar och rödhakar i snåren.

Vi fortsatte till skogarna norr om Drakamöllan där vi gick en tvåtimmarsvandring från Lilla Drakamöllan förbi Lillehems mölla, över Äskebjär in på Drakamöllans västra ljunghed och åter. Skogens mesar och nötväckor följde nyfiket våra förehavanden. Självklart fikade vi strax i enbuskmarkerna, medan en gles ladusvaleflock sökte föda i läflykt över våra huvuden. På nytt fick vi höra kungsfiskarens skarpa flyktläte från ån. En sparvhök, några röda glador och en adult fjällvråk passerade, liksom sexton ropande tranor och ett par flockar vitkindade gäss. Ute på heden fann vi en flock om 35 dubbeltrastar som sökte mat. Järnsparvar lockade, en gärdsmyg smattrade upprört i buskarna och glesa sällskap av ängspiplärkor landade ute på heden, där enstaka ljungplantor fortfarande stod i blom. Lönnarna hade börjat få sin rödgula höstpalett. Några ropande korpar och en tillfälligt smackande svarthätta satte punkt för förmiddagens utflykt. Vi skiljdes åt med en rätt mager artlista på knappa 60 arter och strax före kl 11 anträdde vi hemfärden.

 

Thomas Lindblad, Olseröd

 

 
Skriv ut

Grill och sträck, Friseboda 9 september


Foto: Ulrika TollgrenDet var en ovanlig dag! Vi var i väldigt god tid. Klockan 15.15 var vi på plats och exkursionen skulle börja 16.30. Vi sa att i dag är vi åtminstone först (vilket aldrig hänt tidigare). Döm om vår förvåning när vi svängde in på parkeringen, 20 bilar på plats redan. Det visade sig att Evert hade lagt sin kurs 15.00, förmodligen för att säkert vara först till grillningen.

Jag undrar om jag sett så många deltagare på någon exkursion tidigare, ca 40 personer. Ulrika kom och behövde hjälp med att bära grillar och man är ju väluppfostrad så jag sa direkt att Lotta kan hjälpa till.

Foto: Ulrika TollgrenDet fanns mycket sjöorrar redan när vi kom och även en hel del svärtor och småskrak. Efter ett tag fick vi syn på en storlom rakt ut och ganska nära, ytterligare 4 fanns en bit iväg. Storlom är bland de vackraste fåglar man kan se.

När glöderna var klara, så blev det full rusning till grillen. Det såg lite roligt ut, 38 personer i full karriär. Bara två stod kvar och fortsatte att titta på fåglar, jag och Gun-Britt. Jag, för att jag är så fågelintresserad och Gun-Britt för att hon skickade Christer att fixa maten. Det är inte första gången heller som han får fixa maten.

Det fanns två sorters korv på grillen, svart respektive rejält vidbränd. Alla var avundsjuka på mina välgrillade hamburgare. Det hördes visserligen något muttrande om att jag inte skulle få jobb på McDonalds, men det var ren avundsjuka.

Jag och Evert sa till Greger att det flög en kaspisk trut förbi, men Greger underkände den. Jag sa att du tittade ju i tuben på gråhakedoppingar långt i fjärran. Ja, men bara med ena ögat, det andra spanade rakt upp efter kaspiska trutar och det kom ingen, sa han. Inte nog med att han kan titta på alla håll samtidigt. Han såg svarta vingsidor på fåglar som jag, trots max förstoring, bara såg som en liten prick i fjärran. Två såna som Greger längs den skånska kusten, så kunde vi lägga ner radarförsvaret (om vi nu har något).

Det kom några myrspovar förbi och vi såg en hel del fisktärnor och även några silvertärnor. Vi fick lära oss hur man skiljer unga tärnor åt i fly(c)kten. Plötsligt drog det även en roskarl förbi. Roskarl är, enligt Evert, den vadare som finns på flest platser i världen. Det kunde Anders Larsson vidimera. Han har varit på nästan alla platser runt om i världen och sett roskarl överallt, till och med i Bromölla.

Som vanligt hade väderlekstjänsten fel om vädret, det blev inte alls så varmt som utlovats, men i gengäld blev det minst lika trevligt som utlovats. Ulf hade som vanligt full koll på statistiken, bl a räknade han till över 1900 sjöorrar och uppemot 700 bläsänder under kvällen. Vi såg inga direkta rariteter utan det mest uppseendeväckande, förutom roskarlen, var väl att Evert inte ville ha korv eftersom han, enligt egen utsago, fortfarande åt på korven han hade grillat kvällen innan.

Enligt programmet skulle vi hålla på fram ”tills det mörknar”, men det måtte ha mörknat tidigt för de flesta för vi var bara tre som verkligen levde upp till det. Avslutningsvis vill jag tacka exkursionsledarna för en mycket trevlig eftermiddag/kväll. Jag vet egentligen inte vem eller vilka som var exkursionsledare, men jag tycker att vi hade tre viktigpettrar (eller vad det heter), som var viktigare än oss andra. Tack vare Greger kunde vi arta precis alla fåglar som passerade. Han är ju helt makalöst duktig och dessutom intressant att lyssna på även om han är lite väl petig med kaspiska trutar. Evert var som vanligt en klippa och är en publikdragare i sig och Ulrika stod för det viktigaste, grillarna.

 

Glenn Nilsson

 

 
Skriv ut

Exkursion i hemmamarkerna – Vannebergaholmen - 19 augusti

Foto: Ulrika TollgrenDet har varit en understundom kall och ruggig sommar i år. Ibland har lågtryck passerat och tryckt ner vadarfåglar som rastat i stora antal i Äspet.

Dagens exkursion, med undertecknad som ledare, var tänkt som en aptitretare på kommande goda dagar med sträckande och rastande fåglar. Det blev tvärtom. Sommarens hittills varmaste dag, med stabilt högtryck och svaga vindar dämpade flyttaktiviteten högst påtagligt.

Trots det varma vädret blev det några guldkorn och udda fynd.Foto: Ulrika TollgrenI ett slånbuskage myllrade det av 15-talet lövsångare på insektsjakt, ackompanjerade av flera ärtsångare och törnskator. Ett glest sträck med trädpiplärkor, gulärlor och ladusvalor pågick hela tiden över våra huvuden.

Nere vid Vannebergaholmen gick det lite vadare. De var få till antalet men sammantaget ganska många arter. Vackrast var kustpiparna i sommardräkt och de myrspovar som fortfarande pryddes av sina kopparröda häcknignsdräkter.
Plötsligt blev det fart bland änder och gäss. Det var en ung havsörn som lyfte från strandkanten och gav sig ut till ett av skären på Ängholmarna. Några ormvråkar och glador samt en ung brun kärrhök och ett par unga tornfalkar dominerade i rovfågelväg.

Flera gånger hörde vi den mindre hackspettens typiska ki-ki-ki-ki-läte. När vi till slut fick syn på den, hade denna typiska lövsskogsspett landat i toppen av en ungtall. 
Jag tackar de 9 deltagarna som denna varma sommarmorgon tagit sig upp och följde med på dagens tur.

 

Hans Cronert

 

 
Skriv ut

Vadarspaning i Äspet - 15 juli

Foto: Ulrika Tollgren

Vi samlades nästan 20 personer vid parkeringen i Äspet kl 0630. Vi hade säkert  blivit lite fler om vi startat en timme senare. Vi gick i gåsmarsch över de vackra sanddynerna direkt ner till tornet. Det hade varit mycket vadare tidigare i veckan och det visade det sig vara även idag.

När vi kom fram mot tornet till ackompagnemang av de kentska tärnorna lyfte många småvadare och flyttade längre ut på dybankarna men dock i bra tubhåll. Vädret var bra , lite mulet och tidvis blåsigt. Vattenståndet var lågt, men enligt vad som sades hade det stigit något de senaste dagarna. Det hade hunnit bli den 15:e juli och då ska de flesta vadarnas sydsträck ha kommit igång. Genast vi kom ut upptäckte Nils Waldemarsson en mosnäppa, som tyvärr sedan höll sig dold för de flesta. Jag uppskattar vadarna till ett hundratal kärrsnäppor, kanske 10 spovsnäppor, 3-4 kustsnäppor .

Foto: Ulrika TollgrenEn småsnäppa såg man då och då. Av övriga vadare som man alltid ser i Äspet märktes rödbena, grönbena och drillsnäppa. Mot slutet kom en skogssnäppa och visade sig fint och en gluttsnäppa flög förbi med sin trestaviga vissling. Två brushanar stod längst ut på dybankarna. (hanar, de flyttar först). Vi kunde också notera flera av de vackra småtärnorna och en tolvhövdad hägerflock. De arktiska vadarna hade sin vackra sommardräkt. Massor av större strandpipare rullade fram på dybankarna och till sist hittade Nils Waldemarssom en juvenil mindre strandpipare som alla som ville kunde se. Inte heller många skärfläckor och enligt vad som sades hade häckningen i äspet gått riktigt dåligt i år. Vi var denna gång helt inställda på vadarsträcket och  t.ex tättingar och änder fick vara. Ändera ruggade ju också som bäst och höll sig undan. När vi var mätta på vadare vid 9-tiden och de fyrbenta naturvårdarna började bli nyfikna, avbröt Nils exkursionen och vi vandrade tillbaka nöjda för vi hade ju större delen av dagen framför oss.

Bengt Johansson

 
Skriv ut

Förgiftning av pilgrimsfalkar nytt fågelskyddsproblem

Förgiftning av pilgrimsfalkar verkar vara ett ökande fågelskyddsproblem ute i Europa. I maj i år togs en brevduveuppfödare i Österrike på bar gärning.

Läs mer i om detta på Sofnet.

 
Skriv ut

Ännu en död pilgrimsfalk

Strax efter att hannen hittats död vid kyrkan återfanns 2 av årsungarna döda i boet. Kort därefter hittades den tredje ungen död vid järnvägsområdet med en kaja i klorna. Honan och den fjärde ungens öden är okända då de inte setts till sedan den 18 juni.

Läs mer i artikeln i Kristianstadsbladet

 

 
Skriv ut

Pilgrimsfalkshannen funnen död

Bild: Hans Cronert

Evert meddelade precis att den gamle pilgrimsfalkshannen från vattentornet har fångat sin sista duva. Den hittades död av någon vid kyrkan igår kväll och Evert hämtade den där i morse. Det syntes inga yttre skador, men den är instoppade i frysen och ska skickas vidare för undersökning. Nu får honan slita hårt ifall hon ska kunna mätta 4 munnar, det dröjer innan de blir skickliga nog att jaga själva.

 

 
Skriv ut

Sandiga marker 27 maj

Foto: Linda NiklassonVid samlingen på naturum Vattenrikets parkering vid sjutiden var vi en liten skara om nio personer. Fixandet av frukostbrickor till Mors Dag visade sig vara en kraftfull konkurrent till dagens exkursion!

Redan vid start lät kärrsångarens härliga repertoar av härmningar från omgivande buskmarker. Gök och näktergal tävlade om vår uppmärksamhet.
Färden gick först till Sånnarna V om Åhus. Där studerade vi tillsammans de nyrenoverade segelskärmarna i utemuseet, medan trädlärkans vackra sång klingade över gräsmarkerna. Lantbrukare Bo Svensson från Ripa kunde förklara för oss den mystiska rutan av naken sand med nedgrävda plastmuggar. Här pågick en vetenskaplig undersökning av hur den omrörda kalkrika sanden återkoloniseras av olika örter & gräs samt hur olika sandlevande insektarter utnyttjar den blottlagda marken – mycket spännande! På omgivande stenmurar satt eleganta stenskvättor utposterade. Av och till for någon av dem upp i knastrig sångflykt eller gjorde utfall mot ätbara insekter i grässvålen. En ettrigt ki-ki-ki-ki-ki… från den angränsande talldungen uppmärksammade oss på det nyetablerade lärkfalkparet som körde bort såväl glada som ormvråk från sitt revir i häftiga flygattacker. På avstånd flöjtade en storspov och törnsångarens kärva ramsa lät vid P-platsen.

Efter en kort förflyttning till Kolhögarna N om landsvägen lokaliserade vi två av områdets juveler, en fältpiplärka och en mindre strandpipare, som båda höll till i grusgropen. Backsvalor svirrade förbi.

Vårkorsört hittades under exkursionen. Växten är giftig för kor och Hästar. Foto: Linda NiklassonVi for snart vidare söderut över Ripa sandar till Vittskövle kyrka, där den gode Evert just larmat ut en misstänkt halsbandsflugsnappare! Den teg dock under vårt korta stopp, så vi fortsatte färden mot Maglehem och de sandiga hedarna på Kumlan. Här började vi med kaffe & mackor på kullens krön till sång av dubbeltrast. Även trädlärkan sjöng och en tystlåten fältpiplärka höll till på hygget intill väg 19. Vi vandrade neråt dälden utmed skogsbrynet och lyssnade på härmsångare, trädgårdssångare och svartvit flugsnappare. Större hackspett och gröngöling lät på avstånd, medan sädesärlor och hämplingar sökte föda ute på heden. Vid elvatiden lämnade vi lokalen för ett besök på familjen Rydhagens tomt i Mörkavad utanför Degeberga, där en lundsångare sjungit några korta strofer under morgon/förmiddag. Inte heller den ville visa upp sig för exkursionsdeltagarna. Vi skiljdes åt för hemfärd strax före tolvslaget efter en lugn och skön förmiddag i vacker försommarnatur.

/Thomas Lindblad, Olseröd

 
Skriv ut

Ut i hemmamarkerna - söndag 15 april

Dagens exkursionsmål var inte förutbestämt, rådande fågelläge skulle avgöra destinationen. Då våren hittills varit kall så lyste inflödet både av många olika arter och höga individantal med sin frånvaro på alla normalt spännande lokaler. Men som enväldig exkursionsledare måste man ändå bestämma sig, och Vannebergaholmen brukar alltid bjuda på en hel del, både under promenaden fram och tillbaka och på plats.

Sagt och gjort, vi var tio exkursionsdeltagare som förväntansfulla drog iväg till denna fina kustlokal. Även om termometern fortfarande vägrade att stiga till anständig nivå, så bjöds vi på sol och vindstilla, vilket förhöjde dagens upplevelser.

Under promenaden ut kunde flera av oss notera årets första lövsångare, medan gransångarna redan intagit sina revir längs hela sträckan. Kungsfåglar och mesar skymtade och 4 trastarter kunde urskiljas i fågelkören.

 

Ute på Vannebergaholmen delades gruppen snabbt i två läger, dels de som ivrigt började spana med sina tubkikare i alla riktningar efter sina favoritfåglar, dels de som ivrigt började gräva i ryggsäckarna efter den efterlängtade fikan. Så fort kaffedoften spred sig var det omöjligt att motstå även för de allra ivrigaste skådarna. Nåväl, underhand som tiden gick så vändes intresset åter mot fåglarna och vi kunde räkna in flera arter gäss och änder, bla sjungande ejder, några rovfåglar drog förbi, bla en blå kärrhök. Bland vadarna gladde som vanligt några skärfläckor, men kanske allra mest fyra kärrsnäppor som verkade känna sig hemma på holmen. En ensam gluttsnäppa lekte kurrragömma med oss och en silvertärna drog runt i viken.

På tillbakavägen gjorde vi en liten avstickare till Vanneberga plurra innan exkursionen upplöstes. På plats där gjorde vi, under trädlärkors ackompanjemang, en summering av vilka arter vi sett under förmiddagen och summan landade på mycket anständiga 73.

/Jan Linder

 
Skriv ut

Våren kring Bäckaskog - Söndag 13 maj

Deltagarna passerar genom den fuktiga skogen som är rik på både mygg och småfåglar. Foto: Ulrika TollgrenDrygt 30 skådare träffades på naturums parkering innan vi åkte i karavan till Bäckaskog slott. Dagens exkursion inleddes alltså med en promenad genom slottsparken till Oppmannasjöns strand. Där möttes första delen av sällskapet av 2 ivrigt skrikande fiskgjusar. Vi gick ut på ön och såg ett storskrakepar, knipor och skäggdoppingar.

Därefter gick vi vidare norrut längs en stig som går parallellt med sjökanten, men så pass långt ifrån att sjön sällan ses när träden grönskar. Detta skogsområde består av sumpig blandskog med mycket död ved och det är sällan man möter någon. Här trivs myggen och här trivs även massor av myggätare. Sångarna sjöng i en så ivrig kör att det nästan var svårt att skilja stämmorna ifrån varandra. Här hördes ett flertal härmsångare, ärtsångare, trädgårdssångare, svarthättor, grönsångare, gransångare och lövsångare. Längs med stigen växte frodiga partier med förgätmigej och gullvivor och även en hel del gulsippor fanns kvar. När vi såg ett par grå flugsnappare som ivrigt flög in och ut ur ett hål i en död trädstam, tassade vi vidare för att inte störa.
Så småningom kom vi fram till den sandstrand som lokalt kallas Riviäran. Här tog vi fikapaus när en drillsnäppa passerade förbi och törnsångare och järnsparvar sjöng ivrigt i buskagen. Tyvärr verkade inte törnskateparet ha kommit hem än från sin solsemester, men jag hoppas innerligt på häckning även i år. Här fick vi också dagens mest oväntade obs när Veronica hoppade in bak en buske och fram flög en kattuggla!

Tillbakafärden gick längs med Ivösjön och här är siktet inställt på knipungar och fisktärnor. Foto: Ulrika TollgrenMätta och nöjda fortsatte vi norrut en liten bit och sprang på en större hackspettshäckning. Vi gick därefter ut på stora vägen, som vi följde en liten bit längs ett rapsfält med gulärlor. Därefter gick vi in i en hage som gränsar till Ivösjöns strand. Här fanns ännu fler drillsnäppor men även en kniphona med ungar. Några fisktärnor satt på en sten och ett doppingpar långt bort vållade oss en del huvudbry. Värmen hade fått igång uppvindarna och nu syntes några ormvråkar i en skruv. Då upplyste Evert oss om att nu fanns det hopp om bivråk. Och som på beställning kom bivråken och den skruvade både länge och väl på lagom höjd över de nöjda exkursionsdeltagarna.

Vi återvände så småningom till parkeringen där vi kunde avnjuta 3 sorters svalor och tornseglare och gjorde dagens slutsummering, 73 arter.

 

/Ulrika Tollgren

 

 
Skriv ut

Kustvandring från Landön till Hamrarna - 29 april

Foto: Ulrika TollgrenLagom till när regnskuren upphörde, träffades ett tiotal skådare vid Naturum för att åka mot Landön. Vi ställde bilarna längs med vägen vid lärkträdsplanteringen där vägen svänger 90°. Så började dagens vandring i min favoritlokal vid kusten.

Första delen består av en skogsstig med en lärkträdsplantering på vänster sida och tallskogen till höger. Denna sträcka upplevs av många som en transportsträcka mot havet, men för mig är den en viktig del av upplevelsen. När vinterns kyla biter i har jag upplevt många härliga meståg i just detta skogsområde som hyser även tofsmes, svartmes och talltita. Under flyttsäsongen har ibland skogen myllrat av grå flugsnappare eller kungsfåglar.

Just den här morgonen hade ett flertal grönsångare anlänt och de satt och sjöng lite ovant i trädtopparna ackompanjerade av löv- och gransångare samt trädpiplärkor och trädlärkor.  Även kungsfåglars ljusa stämmor hördes även om de var svårare att se. Och svarthättans hårdare frökenstämma ljöd liksom en och en annan järnsparvs snabba slinga.
Skogsstigen slutar i betade strandängar som bitvis är väldigt fuktiga och vi gick västerut mot fårabäck. Vattendjupet varierar här en hel del och ofta ligger vidsträckta sandbankar blottade och uppskattas då av vadare. Vinden låg på en del och vattnet låg ganska högt idag och vadarna var inte speciellt många. Här fanns dock ett flertal rödbenor och gluttsnäppor samt en större strandpipare. Några bofasta strandskator och tofsvipor visade upp sig ganska flitigt. Och givetvis såg vi våra gäss, grågäss och de nu så talrika vitkindade, samt gravänder, krickor, snatteränder, skrakar samt några ejdrar. På några stenar satt fisktärnor och vilade.

Eftersom vattenståndet var högt och vinden ganska frisk valde vi att gå nära skogen bakom fuktmarkerna. Denna morgon kryllade det av buskskvättor och stenskvättor överallt. Vi försökte räkna ut hur många vi kunde se samtidigt med gav upp. Även ett flertal trädlärkor syntes varav en del verkade lite trötta efter flytten och därför lät sig fotograferas på riktigt nära håll. Fika nr 1 tog vi därför i denna del av markerna med enkelbeckasinernas tickande bredvid.

Vi fortsatte promenaden till det som ibland kallas ”kfs-dungen” eftersom det för några år sedan hittades en kungsfågelsångare just där. Området är just nu hårt tuktat och vi hittade endast hämplingar där. Nästa fika tog vi sedan på Östra hammaren och nu dök även silvertärnor upp och en småtärna som satte sig på en sten. Här ute gjorde vi också ett kul botaniskt fynd i form av rosettjungfrulin. Även om jag inte berättat om det så tittade vi flitigt både upp och ner. Floran här ute är också fantastisk.

Årets första gulärla hittade också oss innan vi promenerade tillbaka på rådjursstigar i skogen. Alla deltagarna fick sig en rejäl runda idag och sammanräkningen av alla arter slutade på 70.

Ulrika Tollgren

Evert undersöker rosettjungfrulin Foto: Ulrika Tollgren

 
Skriv ut

Fågelskådningens dag 6 maj (Med svar på tipsrunda och vinnarna)

Antalet besökare på Håslövs ängar detta år uppgick endast till ett femtiotal personer. Detta antal översteg dock betydligt observerade vadarfåglar under hela förmiddagen. Här har vi förmodligen huvudanledning till den låga besökssiffran. Tyvärr är vår tidigare paradlokal för rödspov och brushane en skugga av sin tidigare skepnad. Orsakssammanhangen bryr naturligtvis alla, såväl oss amatörer som mer professionella aktörer. Att i denna korta betraktelse komma in på alla detaljer i detta låter sig inte göras. Men åtgärder måste vidtas. Det lilla problemet vi har är att vi har få besökare på Fågelskådningens dag.

Hur som helst fanns dock en hel del fågel att se. Totalt så uppgick listan till 60 observerade arter, vilket ligger i linje med de närmast föregående åren. Bland de mer ovanliga arterna måste den rastande småspoven räknas där många besökare fick tillfälle att göra jämförelser med områdets storspovar. Sådana finns det ju dessbättre några kvar i området. Ännu mer udda var den rastande vaktel som lät sig höras strax nordväst om parkeringen. Tidigt datum och udda plats men mycket kan hända på Fågelskådningens dag.

Undertecknad misslyckades tydligen detta år med tipspromenaden. Eller var det så att jag lyckades? Hela 8 personer hade nämligen 13 rätt. Så många skickliga deltagare brukar det inte vara ens när vi varit mångdubbelt fler. Lottdragning bland samtliga med 13 rätt fick göras. Priser av det mer skrymmande slaget kan avhämtas hos kassören Christer Ahlquist efter överenskommelse, tfn 044- 211540. Priser som ej avhämtats före 31/12 2012 tillfaller fågelklubben.

Som vanligt tackar jag såväl besökare som funktionärer för genomförandet av detta traditionella arrangemang.

Nils Waldemarsson

 


Rätt tipsrad för tipsrundan Fågelskådningens dag 6 maj 2012
Fråga    Svar    Kommentar
1           1      Vår minsta uggla är sparvugglan
2           X      6890 tranor räknades in vid Pulken den 26 mars
3           2      Grönfinken drabbades av Trichomonus (Gulknopp)
4           X      Korpen har ökat kraftfull mellan Atlas I och Atlas II
5           1      Rördrom är en av årets riksinventeringsarter
6           1      Grönsiskan ökade med 717 % vid fågelbordsräkningen
7           2      Denna bild visar en spetsbergsgås
8           1      Carl Christian Toftes bok heter ”Trandans”
9           X      En bergstaigasångare upptäcktes hösten 2011
10          2      Pilen pekar på tarsen
11          X      Målet för storkprojektet är 150 friflygande par
12          2      Bilden visar utsikt över Äspet
13          2      Fiskgjusen är kommunfågel i Östra Göinge


Prislista med vinnare
1:a pris Tranlitografi av Carl Christian Tofte     Anna Rydhagen, Önnestad
2:a pris Kroknäbbarnas tid av Patrik Olofsson  Hans Olsson, Ystad
3:e pris I fåglarnas värld av Magnus Ullman    Kristin Olsson, Degeberga
4:e pris Skånes fåglar del 1 och 2                  Bengt Olsson, Degeberga
5:e pris Fågelholk                                        Anna-Gun Rydhagen, Degeberga
6:e pris Vattenriket, en utflyktsguide              Sven Koch, Osby
7:e pris Fågellokaler i Kristianstad                  Thomas Rydhagen, Önnestad
8:e pris Fågellokaler i Kristianstad                  Ingegerd Åkesson, Hörby

 
Skriv ut

Hemmamarker - Söndagen den 18 mars med Sven Birkedal

Regnet öste ner fram till 7-tiden på morgonen, då ett tiotal modiga skådare möttes på Naturums parkering. Sven bestämde att dagens ”Hemmamarker” skulle var Landön.

Ute på Landön mottogs vi på parkeringen av en flock domherrar och damer i ett buskage vid husen. Vi startade med att granska kärringören, men inga småfåglar syntes till i tångbankarna. Ett dis låg över havet och hindrade alltför avlägsna obsar och det som noterades var en blandning av knölsvan, gräsand, gravand och en bit ut simmade en hel del knipor. När vi gick på stigen genom udden var aktiviteten stor i träd och buskar bland småfåglar, men även en stor flock kajor hade visst övernattat där.

Vi ägnade en lång stund i skådande ifrån hamnsidan och långt ut i diset kunde vi se stora ejderflockar på vågorna. Där låg även en alfågel som hade ruggat ganska långt till sommardräkt, vilket vi vanligvis inte får se så här långt söderut. Vi kunde och njuta av en fiskande storskarv som kom upp med en stor fisk och den fick göra flera försök innan den lyckades svälja ner hela bytet.

Efter en stund försämrades sikten ytterligare men det gjorde inte så mycket för nu satt fikan som en smäck. Efter fikan gick vi västerut och in i hagen med buskage för att leta efter diverse trastar. Buskarna var ganska tomma, endast en och en annan koltrast och björktrast hördes. Plötsligt fick vi napp, en sjungande rödvingetrast. Det var härligt att höra även om den inte syntes så bra.

Vi fortsatte längs strandängarna som fylldes av intensiv lärksång när vi såg dagens första havsörn sittande på en sten vid vattnet. Lotta såg en stor lärka gå ner i gräset och genast steg ivern och vi passerade över taggtråden vidare över ängarna. Någon stor lärka kunde vi inte hitta men väl en vråk och en pilgrimsfalk sittande på staketpinnar inte alltför långt bort. Vråken väckte en del diskussioner huruvida det var en fjällvråk eller vanlig ormvråk, men slutligen bestämdes fågeln som ormvråk av ”börringemodell”.
Vi passerade ytterligare några stängsel innan vi traskade tillbaka längs stigarna och där visade en honfärgad blå kärrhök upp sig riktigt fint. Agneta berättade att hon veckan innan sett en blåhök som såg honfärgad ut ovanpå och helt plötsligt visade det sig att den hade ljusa fjädrar på undersidan och där såg den nästan ut som en hanne. Vi fick en diskussion om när unga hannar börjar rugga fram sin typiska dräkt och efter studier i rovfågelslitteratur kunde det konstateras att 2K-hannar börjar skifta mot vuxendräkt, men oftast inte förrän framåt sommaren och då ser vi dem sällan i södra Sverige.

Denna disiga dag bjöd oss alla på en skön promenad och trevliga upplevelser, även om artlistan stannade på 45. Men vi hade i alla fall tur med vädret för på hemvägen drog regnet igång rejält. Tack Sven för denna guidning!

Ulrika Tollgren

 
Skriv ut

Skräbeån 26 februari

Denna exkursion förlagd till sista helgen i februari får väl numera anses tillhöra traditionerna inom klubben. Likaså temat att ta temperaturen på årstiden. Fortfarande vinter eller har våren börjat? Vintern 2011/2012 var mest en förlängd höst fram till slutet av januari. Sen blev det en kort men intensiv vinterperiod med kall väderlek och isläggning. Detta övergick sen i veckan före exkursionen till västvindar, vårväder och tjällossning. Exkursionsförmiddagen rådde inledningsvis någon minusgrad och strålande solsken.

Ute på udden vid Skräbeåns mynning sträckte sånglärkorna förbi ensamma eller i flock. Ute på Långholmarna stod nyanlända gravänder. Ormvråkar skruvade i den klara luften och enstaka individer föreföll redan dra mot norr. En på en sten sittande rovfågel gav tillfälle till en intressant diskussion. Vilken art? När vi då enats lyfte den och bekräftade resonemanget som lett fram till en fjällvråk. Tyvärr hade vi få arter dyk- och simänder här ute, gräsand och knipa dominerade helt. Likaså saknades smådopping som brukar förekomma ute i mynningen.

Promenaden tillbaka upp mot hjorthägnet gav flera gärdsmygar som bevakade en liten bit vinterrevir längs ån. Arten tycks ha klarat denna vinter betydligt bättre än de två föregående vargavintrarna. Nötväckorna var högljudda och markerade i stället häckningsrevir. Uppe i hjorthägnet hittades flera tofsvipor som rastade ute på gräsfälten. En rödvingetrast, säkerligen en övervintrare, noterades öster om ån.

När då de 24 exkursionsdeltagarna kom tillbaka till Nymölla kvarn summerades de gemensamma ansträngningarna med artlistan som slutade på 45 arter. Det var lite annorlunda än 2011 då den stannade på 31arter. På frågan vilken årstid som gällde denna gång blev svaret unisont. Det är vår!


/Nils Waldemarsson, Bromölla

 
Skriv ut

Rovfåglar erbjuds nytt hem

Text och bild: Eon

I slutet av sommaren berättade vi om ett fiskgjusepar som hade slagit sig till ro i en av våra kraftledningsstolpar i nordöstra Skåne, närmare bestämt i Kristianstads Vattenrike. När elnätet i trakten behövde ses över och byggas om kom fåglarnas bo i kläm och en flytt var oundviklig. Nu är boet borttaget och nya stolpar för framtida bosättningar är uppsatta på noggrant utvalda platser i området.  

Anledningen till att avgreningsstolpen som fiskgjusarna gjort till sitt hem behöver byggas om är helt enkelt att stolpen är föråldrad och linjen behöver rustas upp. Rivningen av fågelboet visade sig dock inte helt enkel att genomföra. Fiskgjusen är nämligen en fridlyst fågelart och E.ON har fått ansöka om tillstånd för rivningen hos Länsstyrelsen som nu gett sitt godkännande. Ett flertal krav har ställts, däribland att minst två nya boplatser ska upprättas.

Tidpunkt och plats väl vald

Att flytten av boplatsen skedde nu, i slutet av februari, är ingen tillfällighet utan tvärtom var tidpunkten noga vald då paret inte är på plats utan befinner sig på vintersemester i Västafrika. Att kylan hunnit ge vika gav visserligen en del problem då den ena stolpen inte kunde monteras på utsedd plats på grund av tjällossning. Men tack vare en god dialog med markägare kunde en ny, men väl fungerande, plats snabbt identifieras och båda stolparna komma på plats. Viktigast i sammanhanget är givetvis hur fiskgjusarna kommer att reagera på att deras bo är försvunnet och den gamla boplatsen försedd med en stålkon som ska förhindra att ett nytt

Uppföljning och återbesök

Om de nya stolparna fyller sitt syfte återstår att se. Under andra halvan av mars börjar häckningsperioden och i samband med denna beräknas fiskgjuseparet återvända till Skåne. 
- I dagsläget är inget återbesök inplanerat från E.ONs sida men det finns en önskan om att placera denna händelse i ett större sammanhang och visa allmänheten att koncernen tar hänsyn till miljön och biologisk mångfald, säger Patric Karlsson, miljösamordnare på Elnät.

Gemensam insats

Det är inte bara Elnät som har arbetat med att få till en bra lösning på problematiken som uppstod med fiskgjusarna utan ett flertal olika parter har varit involverade.    
- Det finns väldigt många att tacka i sammanhanget och flytten av boplatsen har underlättats avsevärt tack vare det goda och väl fungerande samarbetet mellan Elnät, Länsstyrelsen i Skåne, Kristianstads Vattenrike, Nordöstra Skånes fågelklubb, ONE Nordic och berörda markägare, avslutar Sigrid Eddegren.

 
Skriv ut

Äspet - söndag 15 januari 2012


Den traditionella januariexkursionen till Äspet genomfördes i ett härligt vinterväder med ett par minusgrader, svag vind och delvis uppklarnande himmel. De utmärkta meteorologiska förutsättningarna var säkert en bidragande orsak till att inte mindre än 36 medlemmar bestämt sig för att se vad Äspet kan ge under ett par vintriga förmiddagstimmar.

Den första etappen av exkursionen inleddes med en kort promenad ut till den östra stranden. Hanöbukten låg stilla och bara några svaga krusningar på det solglittrande havet störde linjerna. Ute på ett av sjömärkena satt en ung havsörn och funderade över olika frukostalternativ. Efter ett tag lättade den bredvingade bjässen och drog mot norr.

Plötsligt uppenbarade sig en tordmule på vattenspegeln utanför Snickarehaken. Fågeln dök flitigt och var därför inte helt lätt att jobba in i tubkikarna, men efter en del manövrerande fick nog alla åtminstone en skymt av den vinterskrudade alkan som sakta rörde sig ut på bukten. Den oväntade alkobsen värmde inombords. Faktum är att tordmule inte ens ses årligen i Äspet. För flera av deltagarna handlade det därför om en helt ny bekantskap, medan andra nog kunde pricka av en ny kommunart.

Nöjda med den här starten traskade vi sedan vidare ut mot det stora fågeltornet. Korran var bara delvis isbelagd och i de öppna vattenytorna trängdes mängder av änder. Vi räknade in imponerande 120 krickor, drygt 30 snatteränder, 5 bläsänder och en skedand hona. Plötsligt lättade en enkelbeckasin och gjorde en blixtsnabb förflyttning till lagunens utlopp. Tyvärr var det nog bara exkursionsledaren som hann med att få in den i handkikaren. Desto fler hann däremot se de fem storlommar som drog norrut på ett led i horisontlinjen.

När vi rundat strandspetsen innanför Karet kunde vi något besvikna konstatera att det varken fanns piplärkor eller rödbenor i de stora tångmassorna på norra stranden. De tidigare så säkra rödbenorna (med isländskt ursprung) verkar ha funnit en annan övervintringsplats. Lika trist utveckling uppvisar vattenpiplärkorna, en art som tidigare var något av Äspets trumfkort under vintermånaderna. Under 2011 uteblev arten helt från lokalen och det är väl knappast troligt att någon individ hittar fram så här pass sent på vintersäsongen.

Enligt uppgjord strategi vände vi vid Korrans utlopp, där det strida vattenflödet utgjorde en alltför svår barriär för att kunna passeras med säkerhet. Returen mot parkeringen och den hägrande fikan gick med fri fart, men alla valde att stanna en andra gång för att titta på tordmulen som nu hade vänt tillbaka närmare land och bjöd på riktigt fin uppvisning. Efter en stunds avmätt poserande valde mulen att ta till vingarna och satte kurs ut på Hanöbukten.

Mulen firades med fika, mackor, frukt och choklad. På avgjort piggare ben påbörjade så den andra etappen av dagens exkursion – en promenad ut på hamnpiren tur och retur. Vi följde skogskanten till det gamla tornet där vi på bekvämt håll synade en viggflock med drygt 1200 individer i Korran. Insprängt bland dessa fanns kanske 25 bergänder och ett 60-tal brunänder.

En varfågel uppenbarade sig i lövridån innanför hamnpiren. Den satt länge och spanande i en låg bukstopp och visade även upp sin karaktäristiska bågflykt av sädesärlemodell. På håll drog en stor bergfinkflock norrut över hamnen och en ormvråk gled undan bland tallarna.

Väl ute på spetsen av hamnpiren tittade vi på några alfåglar, två vinterljusa skäggdoppingar samt två unga ejderhanar som låg strax utanför hamninloppet. Plötsligt hoppade en rödhake fram bland stenarna ute på vågbrytaren och markerade sin närvaro med en räcka spetsiga knäppningar. Den verkade nästan lite nyfiken på vad vi hade för oss.

Väl tillbaka på parkeringen kunde vi konstatera att årets Äspetvandring varit givande. Inte mindre än 46 arter hade bokförts. Vi enades om att den samarbetsvilliga tordmulen var dagens clou, dock i skarp konkurrens med den magnifika varfågeln.

Som exkursionsledare fungerade undertecknad som vill passa på att rikta ett varmt tack till deltagarna för en trevlig tur i de fina hemmamarkerna.

Göran Arstad

 
Skriv ut

Örndagen 22 januari

Den nionde upplagan av örndagen genomfördes lugnt och värdigt. Lugnt i bemärkelse av att vinterns första snöoväder från föregående dag övergått i en nollgradig och nästan vindstilla morgon. Även tillströmningen av besökare skedde på ett lugnt sätt så både trafik och parkering inte vållade några besvär som under 2011. Jag räknar med att minst 150 personer besökte Tosteberga bodar under förmiddagen.

Förberedelserna var de sedvanliga. Bortåt 100 kg örnmat, huvudsakligen strupar och lungor, hade lagts ut föregående kväll av familjen Jarnemo. Inte helt utan strapatser då det höga vattenstånd som rått sen nyår försvårade tillgängligheten vid åtelplatsen. Örnarna uppskattade som vanligt utspisningen och som mest noterades 22 havsörnar vid eller i åtelns närhet. Som vanligt ställde klubbmedlemmar upp med tubkikare så att den besökande allmänheten kunde få bra observationer av örnarna. Lars Jarnemo och Christer Neideman berättade såväl ur ett aktuellt som historiskt perspektiv om stödåtgärder och utvecklingen av havsörnstammen. Utvecklingen under senare år har varit minst sagt positiv. Idag, drygt 10 år efter den första häckningen i Skåne, hade vi 20 havsörnsrevir i landskapet under 2011.

Även våra yngsta besökare togs väl om hand av naturpedagogen Sam Peterson från naturum Vattenriket. Jag tror även att de vuxna besökarna minst lika mycket uppskattade de örnsiluetter som Sam använde för att visa storlek och vingspann på örnarna. Utöver havsörnarna kunde en vacker samling salskrake följas i viken väster om oss. Minst ett möjligt vårtecken visade sig i form av en storspov som kom överflygande och flöjtade för oss. Må det gå den väl detta år så den inte slutar sina dagar i en snödriva som fjolårets storspov här ute gjorde.

Ett numera traditionsenligt inslag i örndagen är den servering och korvgrillning som Tosteberga byalag med flera tillhandahåller. Ett som vanligt av oss besökare mycket uppskattat inslag. Vi belastar ju både byn, vägen ut och hamnplan med vår närvaro. Det känns därför mycket bra att vi kan ha denna samarbetsform till glädje och gagn för alla parter. Ett stort tack till er alla som svarade för detta!

 

/Nils Waldemarsson, Bromölla

 

 

 
Skriv ut

Örnräkning 7 januari 2012

Efter två mycket skarpa vintrar hade vintern 2011/2012 hittills inte varit någon vinter alls utan snarare en förlängd höst. Endast någon enstaka frostnatt hade föregått örnräkningen och det var givetvis helt is- och snöfritt. Detta hade naturligtvis påverkat havsörnarnas rörelser söderut ner mot vårt område. Dessutom var örnarna mer utspridda i området då tillgången på naturligt byte i bl a gåsflockarna var riklig. Matningsverksamheten utanför Tosteberga bodar hade dock påbörjats vid jul och som vanligt var det här de största koncentrationerna av havsörn fanns. Någon matning vid Hammarsjön förekom inte. Vädret vid räkningstillfället var mulet med tidvis något duggregn men god sikt och en från början svag vind från sydväst som tilltog något efterhand. Flera plusgrader gjorde tillvaron uthärdligt för de flesta räknarna.

Som vanligt var räkningen indelad i cirka 25 olika områden. Dessa bevakades från gryningen fram till kl tolv. Örnarnas ålder, där så är möjligt, flygriktningar och klockslag noterades. Som vanligt satt Anders Jarnemo i kojan vid åtelplatsen. Detta var denna gång en bedrift i sig då vattenståndet i havet var extremhögt och Anders fick använda vadarstövlar både för att lägga ut foder och ta sig till observationskojan.

Havsörn
Observationerna vid åteln ute vid kusten var som vanligt centrala. Fram till kl 12 hade minst 18 örnar, 10 märkta och 8 omärkta, besökt matplatsen. Under eftermiddagen tillkom fler, bl a 2 märkta, men dessa kan vara observerade på andra platser så de måste uteslutas för att undvika dubbelräkning. Utöver dessa 18 observerades minst ytterligare 4 örnar ute vid kusten och minst 4 ex vid Trolle Ljungby mosse. Dessa kan inte ha observerats vid åteln under förmiddagen.

Det kan vara av intresse att se åldersammansättning och varifrån de märkta örnarna kom. Denna gång hade vi inga utrikiska besök utan det handlade enbart om svenska örnar.

4 st kläckta 2011: 2 från Östersjön och 2 från sötvatten
4 st kläckta 2010: 1 från Östersjön, 1 från sötvatten samt 2 utan ring för härkomst. Ett antagande för de sistnämnda kan vara att de ringmärkts vid omhändertagande för vård och rehabilitering när de blivit flygga och därför inte försetts med ursprungsringar.
2 st kläckta 2009: 1 från Östersjön och 1 från sötvatten
1 st kläckt 2007: från Östersjön
1 st kläckt 2003: från Östersjön

Från den nordvästra delen av Kristianstads kommun kom enbart negativa rapporter. Vid Gummastorpasjön och dess närområde sågs inte en örn. Strax före jul hade det dock varit annorlunda. Då fanns åtskilliga havsörnar i området. Kan vi anta presumtiva byten i form av gåsflockar hade flyttat på sig till andra områden? Vid Oppmannasjön var det dock bättre, här noterades 6 havsörnar. Däremot var Ivösjön lätträknad, endast 1 ex sågs här.

Som vanligt fanns de flesta havsörnarna som uppträdde i Helgeåns vattensystem söder om Kristianstad. Åtskilliga av dessa, cirka 8 st, fanns dessutom utspridda söder om Kavrö bro. Avsaknandet av åtlar gjorde dock det hela ganska svårräknat. Däremot känns antalet örnar, 3 st, vid Araslövssjön vara lite lägre än vanligt.

Ett antagande när det gäller åldersfördelningen är att huvuddelen av de adulta havsörnarna som setts tillhör den mer lokala populationen. Den milda väderleken som rått i stort sett hela landet fram till nyår hade förmodligen gjort att en del revirhävdande fåglar har stannat kvar i häckningsområdena. Därmed blev antalet havsörnar något lägre än de cirka 70 individer som brukar ses när det råder vinterväder. Antalet får dock som vanligt ses som ett minimiantal då eventuella risker för dubbelräkning tas bort vid sammanställningen.

Antalet havsörnar i Kristianstad och Bromölla kommun 2012-01-07

 

Lokal Antal örnar Adulta Yngre/obestämd ålder
Kusten inkl
Tr Ljungby mosse
26 3 23
Ivösjön 1 1
Oppmannasjön -
Råbelövsjön
6 2 4
Araslövssjön 3 1 2
Hammarsjön och
söder därom
20-23 5 15-18
Totalt 56-59 11 46-48


Kungsörn
Att få fullständig täckning på antalet kungsörnar är alltid omöjligt vid denna typ av inventering. Dessa uppträder betydligt mer dolt än havsörnarna. Ofta då i skogsbevuxna områden. Denna gång lyckades observatörerna endast få syn på två individer. En subadult fågel som var stationär på Trolle Ljungby mosse och en äldre sydost om Hammarsjön. Detta speglar på intet vis förekomsten av kungsörn i området. Både före och dagen efter inventeringstillfället sågs kungsörnar i förväntade områden. Dock vet vi att antalet kungsörnshäckningar i Skåne har stagnerat. Vidare har naturligtvis det rådande mildvädret betydelse i sammanhanget.

Tack
Jag har skrivit det tidigare, men det här är en av de lättare övningarna att få funktionärer till. Inte ett enda återbud eller någon annan viktig verksamhet la hinder i vägen för er att delta. Och kom ihåg, de av er som missade att se någon örn är lika viktiga eftersom även en negativ rapport gör sammanställningen mer korrekt. Tack alla för insatsen och på återseende vid nästa års örnräkning!

/Nils Waldemarsson

 
Skriv ut

Tosteberga ängar och bodar 17 april

Exkursionen var utannonserad utan i förväg bestämt mål. Aktuellt fågelläge skulle få avgöra vart vi skulle bege oss. 15 personer inklusive undertecknad exkursionsledare trotsade den kalla vinden och mötte upp vid nya samlingsplatsen, naturums parkering. Då inga rariteter eller frestande rapporter om stora ansamlingar eller annan hjälp stod till buds så föll det på exkursionsledarens lott att ha ett eller annat förslag att komma med, givetvis helt upa.

Då inga högljudda protester framfördes på förslaget (lågmälda uppfattar exkursionsledaren inte numer) så ställdes kosan till Tosteberga ängar med förhoppningen att stranden eller buskagen skulle dölja en eller annan trevlig överraskning. Om inte annat så skulle de av oss som även har ett visst botaniskt intresse kunna se hur långt blomningen kommit för backsippor (fanns

enstaka), blåsippor, gullvivor mm.

Det visade sig vara onödigt tyst i buskagen. En kall luft som vinden satte lite fart på bidrog sannolikt till att både exkursionsdeltagare och fåglar var mer tystlåtna än vanligt. Men det gick givetvis att hitta lä, och i sådana lägen steg temperaturen och humöret. Fikapausen som intogs i läposition blev i vanlig ordning en av höjdpunkterna.

Men fåglar då undrar nu läsaren? Jodå det blev en hel del arter ändå visade det sig då det var dags att summera. Tosteberga ängar bjöd på 59 arter. Ett axplock: En hel del gravänder, bläsänder, snatteränder, krickor och skedand. Ett par storlommar, fem arter rovfågel, skogssnäppa, en ensam ladusvala, ett par tidiga trädpiplärkor, stenskvättor, gran- och lövsångare, steglits och hämpling.

Det fanns lite tid över, så exkursionen drog vidare till Tosteberga bodar och där kunde ytterligare ett par arter läggs till listan, bla kentsk tärna. Skrattmåsarna var på plats, drygt 300 räknades in på vattnet intill häckningsön, men med de kringflygande lär det ha blivit ett hundratal till som bidrog till insatserna i artens körslag.

Jan Linder