Exkursionsreferat 2015
Skriv ut

foto: Ulrika TollgrenNäsby fält, 20 september

Vi var omkring tio pers som möttes upp på Norra Lingenäset i ett milt o stilla väder, dock med omgivande regnmoln.

En mindre hackspetthona kom också till mötesplatsen och födosökte där i ett dött träd. Vi begav oss till Lingenäsets plattform, som var något liten för vår grupp, och fick se en spegelblank vattenyta med några dybankar där ett 100-tal vipor rastade ihop med minst 30-tal enkelbeck. Från luftrummet hördes sträckande grönsiskor, bofinkar, ängpiplärkor några trädpiplärkor, sävsparv o järnsparvar. Minst en deltagare såg en beckasin som vid landning bredde ut en stjärt med vitlysande yttre pennor vilket bör ha gjort den till en dubbelbeckasin! Viss trängsel i plattformen försvårade dock obsen. En fin blåhök hane passerade framför oss och strax därefter pilade en honfärgad stenfalk förbi och några skäggmesar hördes ibland från vassen på andra sidan viken.

Ett lätt regn fick oss att hitta fikaplats under träden nedåt Södra Lingenäset med utsikt över Araslövsjön. Över sjön födosökte några sena tornseglare o inflygande över oss kom också en spilllråka. Vi gick vidare ut på Aludden som ger större utsikt över sjön. En säsongstidig rödvinge lockade, buskskvätta spanade i busktopp och en lärkfalk svischade förbi rakt över oss. Ormvråk och glador var uppe o cirklade i det fina vädret, men kraftigt soldaller gjorde det svårt att urskilja annat än grågäss, hägrar o ett par sångsvanar i sjön. Vi rundade udden, hörde ännu en mindre hackspett och tog sen stigen över ängarna tillbaka till parkeringen med ett 70-tal arter på dagens fågelkonto.

Vi hoppas att fler nu fått upp ögonen för detta variationsrika område som ofta bjuder på trevliga upplevelser. Tack till alla inblandade för en skön förmiddag.

Mvh
/Emil Andersson Fristedt


foto: Ulrika Tollgren

foto: Ulrika Tollgren

foto: Ulrika Tollgren

 
Skriv ut

foto: Thomas LindbladExkursion till Äskebjär, Drakamöllan och Friseboda 7 nov

I det milda gråvädret samlades vi på samåkningsparkeringen i Olseröd kl 9. Vi körde vidare och parkerade ca 1 km V om Maglehem där vi fortsatte till fots inåt skogarna vid Lilla Drakamöllan. Vid en av sommarstugorna hade fågelmat redan hängts ut (talgbollar, jordnötter) och här samsades talgoxe, blåmes, entita och nötväcka kring matplatsen.

foto: Linda NiklassonFrån alarna utmed tillflödet till Julebodaån hördes födosökande grönsiskor. Med viss möda lyckades vi forcera ett eltrådsförsett fårstaket (den gamla stättan var överraskande borttagen!) och ta oss upp på Äskebjärs ostsluttning, där vi fikade. Tre nötskrikor flög över i karaktäristisk gles rad, en röd glada kretsade över hedarna, ringduvor, björktrastar, rödvingetrastar och koltrastar flög över, liksom domherrar och gulsparvar. Liten blåklocka, blåmunkar, jordklöver m fl blommade om på Äskebjär. Vi njöt av utsikten från toppröset och vandrade vidare, över Julebodaån och in på Drakamölleheden. Lärkskogarna stod roströda och en ung havsörn gled över mot NO.

Karta över områdetVi återvände över heden mot bilarna via Lilla Drakamöllan med några ormvråkar (varav en typisk Börringevråk) kretsande över oss.

Strax före kl 12 bröt fyra deltagare upp för hemfärd, medan övriga nio fortsatte i bil till Friseboda. Den i veckan tidigare gästande tajgablåstjärten lyste dessvärre endast med sin frånvaro vid Segesholmsån ; den sågs senast måndag 2/11. Havet låg lugnt i västanvinden och en gråtrutflock vilade på stranden. Ute på vattnet dök sjöorrar och alfåglar efter föda, medan 17 svärtor flög förbi mot S. Några andflockar passerade: vitkindad gås 25, bläsand 14, kricka 15, vigg 7. Storskarv, fiskmås och havstrut låg på vattnet och en flock om drygt 40 sidensvansar drog tysta söderut över talltopparna som ett förebud om att bistrare tider nu står för dörren. Linda som gjort en kort avstickare till Juleboda berättade om storlommar och svarthakedoppingar hon sett där. Vi skiljdes åt vid 13-tiden, efter en skön tur i senhöstmarkerna.

Mvh
/Thomas Lindblad, Olseröd

foto: Linda Niklassonfoto: Thomas Lindblad

 
Skriv ut

Höst i hemmamarker 25 okt 2015

Det torra och vackra oktobervädret höll i sig när 12 skådare samlades i Landön för en liten höstexkursion. Vi vandrade norrut över campingplatsen och bort till Miklagård och tillbaka via en runda till hamnen efter sedvanlig fika.

Det relativt blåsiga vädret gynnade med all säkerhet rovfågelobservationerna men missgynnade oss att höra och se tättingar. En havsörn började jaga en dykand utanför Rakö och efter några minuter hade den sällskap av minst 6 kamrater. Utöver dessa sågs ytterligare några havsörnar. Dessutom uppe på landbacken sågs pilgrimsfalk, blå kärrhök, fjällvråk, ormvråk, glada och sparvhök. Ute bland talrika flockar av gäss och bläsand upptäcktes sju mindre sångsvan som rastade i den grunda viken. På Lindö satt en varfågel i toppen på ett hagtornsträd. Flockar med tofsvipa uppblandade med ljungpipare rastade på revlar utanför Vannebergaholmen. 5 storspovar födosökte i vattenbrynet på densamma.

Flertalet exkursionsdeltagare avslutade dock, enskilt eller i grupp, sitt skådande i Äspet där två granna berglärkor kunde studeras. Enstaka snösparvar och en rejäl flock vinterhämpling gladde oss ävensom där. Hösten får gärna fortsätta på detta vis med gott väder och trevliga fåglar tyckte vi alla.

mvh
/Nils Waldemarsson

 
Skriv ut

foto: Bertil TrobergHemmamarker med Linda, sön 27 september

Kl. 08:00 gav sig 15 personer under ledning av Linda Niklasson iväg till Kråkenabben, en halvö mellan Nogersund och Hällevik. Det var helt klart och soligt väder och ingen blåst. Nästan med en gång visade en sparvhök upp sig, jagande och själv jagad av irriterade fåglar. Överallt såg och hörde vi ängspiplärkor. Det var mycket småfåglar, steglitser, hämplingar, grönsiskor, svalor och en gulärla.

foto: Bertil TrobergVäl nere vid havet fick vi se några rastande prutgäss, ett par skäggdoppingar och många olika änder, skedand, bläsand, snatterand, kricka m.m. Det låg och satt mycket vitfåglar på stenar och i havet. Vi fick även se en ung havsörn på nära håll, mäktigt! Vid den obligatoriska fikan hade vi besök av en ung brushane och vi hörde även enkelbeckasin.

När vi kom tillbaka till parkeringen kom en flock på 28 tranor flygande högt i den blå skyn. Härligt! Totalt fick vi se 47 olika arter denna fina förmiddag. Väl hemma i Bromölla fick vi se 130 tranor som flög över vårt hus!
Ett stort tack till Linda!

/Gun-Britt Fransman & Christer Jönsson

 
Skriv ut

Vadarspaning i Äspet 12 juli

Kärrsnäppa, foto: Patrick Tollgren Lazarov

Fågelklubbens första vadarexkursion, i en serie av tre, skedde i stilla väder med ett drygt femtontal deltagare kl 7 på morgonen. Myllret av småvadare var stort. Drygt 800 kärrsnäppor räknades in. Höststräcket hade startat tidigt redan veckorna innan med mycket stora antal av kärrsnäppor och spovsnäppor i full praktdräkt. Detta har förmodligen en baksida. De högalpina och arktiska vadarna har förmodligen avbrutit eller inte påbörjat häckningen. I vår fjällvärld har våren varit sen med mängder med snö kvar. Ser det likadant ut vid ryska ishavskusten?

Utöver ovan nämnda arter fanns enstaka småsnäppor, brushanar som också varit talrika de senaste veckorna, grönbenor och två rödspovar som är en ovanlig rastfågel  i Äspet. Fyra granna kustsnäppor gjorde en snabb visit innan de drog vidare. En småspov kom in och landade och en ljungpipare drog förbi.

Bland de häckande vadarna får nämnas de graciösa skärfläckorna som dock inte fått ut särskilt många ungar detta året. Däremot har det mindre strandpiparparet i den lilla pölen vid stigen lyckats kläcka ut tre ungar.

Spovsnäppor, foto: Patrick Tollgren LazarovAnnat att beskåda var att de kentska tärnorna som vanligt tagit med sina ungar från häckningsplatsen utanför Sölvesborg och ställt dessa i Äspet. Därutöver fanns enstaka småtärnor och fisktärnor att beskåda liksom en tillfälligt besökande dvärgmås. Ovanför oss fanns en enorm samling  tornseglare som säkert tillfälligt dragit undan från något lågtrycksområde.

Det finns således många skäl att fortsättningsvis besöka Äspet denna sommar, enskilt eller som deltagare i klubbens kommande vadarspaningar.

/Nils Waldemarsson

 

2:a vadraspaningen. Foto: Bertil Troberg 2:a vadraspaningen. Spovsnäppa, Foto: Bertil Troberg

2:a vadraspaningen. Vitkindade gäss, Foto: Bertil Troberg 2:a vadraspaningen. Ladusvalor, Foto: Bertil Troberg

 

 

 
Skriv ut

Foto: Josefin SvenssonFågelskådningens dag 10 maj - med rätt tipsrad!

För andra året genomfördes Fågelskådningens dag längs Linnérundan. Nya inslag var bl a guidade turer och att Arkelstorps scoutkår serverade grillad i bröd till hågade vid Tivoliparken. Tyvärr gjorde förmodligen vädret att presumtiva besökare tittade ut på den molniga himmeln med duggregn på morgonen och därefter vände sig om i sängen och somnade om. Antalet observerade fågelarter, drygt ett åttiotal, översteg nämligen betydligt antalet besökare som stannade kring cirka 80 personer. Några av dessa fastnade nog länge på första stationen där ringmärkning visades.

Vi som fanns på plats mötes av en nästan öronbedövande konsert från näktergal som ackompanjerades av många gräshoppssångare i buskmarkerna. Likaså fanns många tillfällen att öva på de olika sångarnas stämmor. Årets första bivråk liksom mosnäppor och tornseglare tillhörde de nyanlända fåglarna. Mellan lokstallarna och kanalhuset ropade göktytan starkt,  ja de var faktiskt två. Kanske därför tytan funnits på plats i nästan 14 dar i denna för arten något udda miljö. Uppmärksamma deltagare noterade även kungsfiskare, svart rödstjärt och pungmes.

Även sedvanliga tipsrunda ingick och hela åtta kuponger med 13 rätt lämnades in. Duktigt gjort således. Prislistan för dessa är upprättad efter dragning.

Som vanligt tackar jag såväl besökare som alla funktionärer för genomförandet av och deltagandet i detta arrangemang.

Rätt tipsrad för tipsrundan Fågelskådningens dag 10 maj 2015

Fråga    Svar Kommentar
1            X    En kungsfågel väger cirka 5 gram
2            1    Bilden visar en tjäder
3            1    Gulsparven förefaller räkna till sju under sin sång
4            2    Grågåsen är den vanligaste gåsen som häckar i Vattenriket
5            X    Det märkliga boet är ett pungmesbo
6            2    Stortrapp häckade på sandiga områden under 1800-talet
7            1    Rödspoven är Kristianstads kommunfågel
8            X    Gransångarens sång låter silt-salt silt-salt...
9            X    Tranorna matas i Pulken
10          1    Sothönans bläs är vit
11          2    Pilgrimsfalkar blev förgiftade i Kristianstad
12          2    Skäggdopping kan bära sina ungar på ryggen
13          X    "Rede i vassen" var arkitektens namn på naturum

Prislista tipsrundan
1:a pris Fågelakvarell av C C Tofte, Karl-Inge Persson Kristianstad
2:a pris Fågelakvarell av C C Tofte, Ingalill Röstén Kristianstad
3:e pris Skånes fåglar del 1 och 2, Anders Sigfridsson Åhus
4.e pris Fågelsparbössa, Gert Nyberg Knislinge
5:e pris Vykort, Stig Åke Olofsson Rinkaby
6:e pris Vykort, Ingrid Abrahamsson Gärds Köpinge
7:e pris Vykort, Maj Raae Kristianstad
8:e pris Vykort, Eva Sigfridsson Kristianstad

 

/Nils Waldemarsson

 

Foto: Patrick Tollgren Lazarov

Foto: Patrick Tollgren Lazarov

Foto: Patrick Tollgren Lazarov

Foto: Linda Niklasson

Foto: Linda Niklasson

Foto: Linda Niklasson

Foto: Linda Niklasson

 
Skriv ut

Foto: Per HagbergPå spaning efter birdies på golfbanan i Åhus - 2 maj

Kristianstads Golfklubb i Åhus anläggning ligger inom det av UNESCO klassificerade området "Kristianstads Vattenrike Biosphere Reserve". Det ställer speciella krav på klubben vad avser såväl miljöarbete som samverkan med olika instanser.

Biosfärkontoret och klubben har gemensamt drivit ett projekt kallat ”Multifunktionell golfbana med unika natur- och kulturvärden. Ett av resultaten av detta arbete är den vandringsled som skapats på och runt banan. Andra synbara effekter är slåtter med uppsamling på delar av östra banan samt de områden som harvats, plöjts eller grävts för att skapa förutsättningar för nya växtarter att etablera sig. Detta skall också även ge bra biotop för traktens fåglar.

Lördagen den 1/5 samlades ett 20 tal golfare/fågelskådare på golfklubben i Åhus. Evert Valfridsson tog oss med runt vandringsleden som leder oss genom banan och ut på Sånnarna. Solen sken men tyvärr så blåste det så att det var svårt att höra all fågelsång. Evert vitsade till det genom att vi letade birdies och eagels på golfbanan. Det finns ju också abatross (3 under par).Detta är ju som alla vet svårt att uppleva..

 

Vi hann med att se ett trettiotal fåglar. Vi såg bl.a tidiga vårfåglar som storspov, gulärla ,ladusvala, hämpling och stenskvätta. Ute på Sånnarna kan man senare kanske träffa på fältpiplärka, men vi var nog lite för tidigt på säsongen. Trädpiplärkan visade i alla fall upp sig

Sammanfattningsvis så värnar golfklubben om sin miljö kring och på sin banaa. Man har bland annat börjat sätta upp fågelholkar. En holk är döpt till hole in one.

/Per Hagberg både golfare och fågelskådare.

 

 
Skriv ut

Foto: Bertil trobergVårkänslor vid Lunkeskog, 19 april

Två stycken nyanlagda våtmarker, en vid Lunkeskog belägen mellan byarna Bjärlöv och Övarp och en belägen vid gården Adinal med besöksinfart från stora vägen mellan Färlöv och Norra Strö, detta var fågelklubbens exkursionsmål denna soliga och vårvarma söndag. Dessa två våtmarker skiljer sig ganska mycket åt vad gäller placering i olika anläggnings- och biotopmiljöer. Våtmarken i Lunkeskog ligger i anslutning till den f.d. torvmossen Källemosse och med skogskanten några hundra meter bort. Torvmossen där man tog bränntorv så sent som under första halvan av 1900-talet.Våtmarken som anlades 2013 har fuktängar och naturliga ängsmarker runt om vilka regelbundet avbetas. Våtmarken vid Adinal som anlades 2012 är belägen i en naturlig svacka mellan högproduktiv åkermark och ligger mitt ute i odlingslandskapet.

Fågelklubbens programkommitté hade namnsatt exkursionen till - Vårkänslor vid Lunkeskog. Vi var trettiotalet deltagare som kunde konstatera att programkommitténs titel på exkursionen var helt rätt namnsatt. Med en temperatur på ca 15 grader näst intill vindstilla och sol gav exkursionen mycket fåglar och fågelsång och därmed också en stor känsla av vår. Detta var de metrologiska förutsättningarna som vår kunnige exkursionsledare Evert Valfridsson hade att genomföra dagens exkursion under. Sammanlagt såg och hörde vi 55 olika fågelarter.

Exkursionsdeltagarna hade kl. 08.00 Naturum som samlingsplats och med första exkursionsmålet våtmarken vid Lunkeskog. Om det var av olydnad eller om det var för att vissa av exkursionsdeltagarna var extra morgonpigga, det vet jag inte, men ett tiotal av oss tog sig på egen hand innan kl. 08.00 direkt till våtmarken i Lunkeskog utan att först åka via Naturum. Som tack eller straff för detta fick vi vid våtmarken uppleva en tidig vårmorgon med dess fågelkonsert, se en havsörn lågt komma flygande över denna, se och höra enkelbeckasinen genomföra sin flyguppvisning i lufthavet, höra rödbenans vemodiga sångstrofer...

När vi alla var samlade så hälsade oss markägarna till våtmarken Eva och Hans Abrahamsson oss välkomna och informerade oss om våtmarkens tillkomst och vilka ambitioner man hade och har för denna. Att Eva och Hans känner mycket för denna våtmark det ser man direkt när man kommer till platsen. Man har på eget initiativ byggt upp en åskådarplatå med utsikt mot våtmarken och där satt upp ett fågeltorn, ordnat parkeringsplats för de som kommer med bil och fikaplats för de som önskar fika. Föredömligt ordnat och lättillgängligt även för de som har fysiska begränsningar.

Under de ca två timmar som exkursionen vid Lunkeskog varade sågs här 39 olika fågelarter. Arter som bl.a. observerades var: Flera par knipor som simmade och dök i vattnet. För flera deltagare sågs årets första ladusvalor som villigt visade upp sig. Ett par vitkindade gäss, två par kanadagäss och minst sex par grågäss sågs simma fram och tillbaka. Ett tiotal sångsvanar, varav åtta adulta sågs och hördes.

Under förra året lär ett par ha häckat i våtmarken. Sothöns, fyra – fem par.
Tofsvipa, ett tiotal fåglar. Smådopping, tre stycken. Rödbena, ett par. Kricka, ett par. Enkelbeckasin, två par. Vigg, tre till fyra par. Hämpling, ett par sittande och sjungande på en telefontråd. Ängspiplärkans sångstrofer hördes på avstånd liksom gröngöling, steglits, ormvråk och sånglärka.
Nästa besök var vid våtmarken vid Adinal. Avståndsmässigt är det bara 4-5 km mellan platserna. Även en bra parkering är här iordningställd och  våtmarken är här också lättillgänglig.

I den varma solen med visst motljus kunde bl.a. två par grågäss med några dygns gamla gässlingar observeras. Andra arter var små-, skägg- och gråhakedoppingar, grav-, snatter-, sked- och gräsänder, krickor, sju stycken storspovar vilka tidvis också flöjtade, välsjungande gransångare och flera enkelbeckasiner.

När klockan började närma sig 12.00 var det dags att avsluta dagens exkursion. Någon som inte var med på denna exkursion kanske ställer sig frågan: - Två nyanlagda våtmarker kan de ur ornitologisk aspekt vara värda ett besök? Svaret är från oss trettio exkursionsdeltagare otvetydigt – Ja.

Besöket vid dessa två våtmarker gav 55 olika fågelarter. Fågelarter som var förhållandevis lättskådade och gav alla oavsett kunskapsnivå möjligheter till ökad kunskap samt härutöver en solig dag med andra fina naturupplevelser.

Från oss alla till Dig Evert, ett stort tack för att Du så kunnigt och pedagogiskt delar med Dig av Dina stora ornitologiska kunskaper!

/Johan Nilsson
Exkursionsreferent

 
Skriv ut

Foto: Linda NiklassonSkräbeån - 28 februari

Den här exkursionen brukar ställa frågan; vår eller vinter? Vårtemperaturer hade rått större delen av denna vinter. Men det blev svårt att avslöja vårfåglarna denna dag. Dimman ställde till det och det blev bitvis mest att lyssna. Ute vid havet, som brukar vara pålitligt med vårtecken, understeg sikten 50 meter.

Men talgoxar och blåmesar höll vårkonsert längs ån. T o m bokfinken sjöng en liten trudelutt. Några gråsiskor visade upp sig väl för de drygt 20 exkursionsdeltagarna. Av vinterfåglarna så sjöng gärdsmygen fortfarande och markerade sitt vinterrevir som i det här fallet var en avfallshög inne på pappersbrukets område. Efter den obligatoriska fikapausen så överraskade strömstaren som vanligt exkursionsledare som påstått att det strömmade för mycket vatten i ån. Denna sågs omedelbart norr om landvägsbron sittande på en trädstam mitt i den strömmande ån.

 

Promenaden kompletterades med stenknäck och en grann flock domherrar som för ovanlighets skull födosökte på marken. Artlistan blev av förståliga skäl tämligen mager. Drygt 25 arter. Men våren var definitivt på gång.

Nils Waldemarsson

 

 
Skriv ut

Foto: Jan LinderVinter längs ostkusten, 18 januari

Fågelklubbens programkommitté hade namnsatt denna exkursion till "Vinter längs ostkusten". Exkursionsmålet var Äspetstranden i Åhus med fågeltornet och dess lagun ”Korran”. Vi var trettiotalet deltagare som kunde konstatera att så mycket vinter var det nog inte om man med vinter menar kyla och snö. En temperatur på ca tre plusgrader näst intill vindstilla och sol. Det var de metrologiska förutsättningarna som vår kunnige exkursionsledare Jan Linder hade att genomföra dagens exkursionen under. Jag tror ingen saknade några andra väderförutsättningar. Sammanlagt såg och hörde vi 46 olika fågelarter. Fågelobservationerna som för en del av oss började med kungsfiskare och slutade med sång av kungsfågel.

En av Sveriges en gång duktiga längdskidåkare, Sixten Järnberg, sa efter att ha vunnit ett av sina OS-guld: ”Jag gick ut hårt för att sedan öka mot slutet”. Så skulle vi också kunna uppfatta vår exkursionsledare Jan vid genomförandet av denna exkursion, dock inte i skidspåret men väl på exkursionens gångstigar bland ornitologiska sevärdheter.

Tyvärr så hade exkursionsdeltagarna två olika platser att välja på när man skulle träffas, dels Naturum kl. 08.45 och dels parkeringen vid Äspettornet kl.09.30. Vi var därför bara fyra deltagare som träffades vid Naturum. Därmed var det bara vi som fick vara med när Jan gick ut extra hårt vid dagens exkursion. Bara någon minut efter att exkursionen inletts kunde vi från nära håll, i anslutning till byggnaden vid Naturum, observera den där då stationära kungsfiskaren. Kungsfiskaren lät sig på nära håll observeras när den ömsom satt i buskagen vid Naturum ömsom flög runt denna.

Nästa nämnvärda observation var vid bron i Kavrö när vi passerade här på väg till Åhus. En ståtlig blå kärrhökshane flög tio meter från vägen och visade fint upp sig.    På den av bilar nästan fyllda parkeringsplatsen vid Äspettornet fortsatte exkursionsledaren att gå ut hårt med möjligheter för oss exkursionsdeltagare att kunna göra fler fina fågelobservationer. Redan vid samlingen och välkomsthälsningen fick uppehåll göras för ornitologiska studier. Här kunde från nära håll såväl en lågt flygande havsörn, ormvråk, en flock stjärtmesar, grå häger, gärdsmyg som en spillkråka observeras.

Havsvattennivån var över det normala. Vilket innebar att det var svårt att torrskodd kunna gå runt ”Korran” och ut till fågeltornet. Därför togs beslutet att från parkeringsplatsen först gå söderut längs stranden och då göra havs- och strandobservationer för att sedan följa skogskanten tillbaka bort mot ”Korran” och hamnbassängen. Över ett lugnt hav och längs stranden observerades mindre flockar av bl.a. vigg, gräsänder och storskarvar några enstaka  knipor och trutar. Förhållandevis lite fåglar begränsat till mindre än tiotalet arter. I skogskanten längs stranden kunde bl.a. talgoxe, blåmes och bofink observeras.

På ”Korrans” vattenyta kunde knappt ett tiotal olika arter räknas in. Dominerande var den mängd vigg, uppskattningsvis 500 stycken, som där kunde observeras. Andra arter var fem gravänder, någon brunand, några snatteränder och krikor.

Ute på sandreveln vid hamnbassängen och hamninloppet gjordes ett lite längre uppehåll, bl.a. med möjligheter för exkursionens obligatoriska fikapaus. Här observerades bl.a. svart rödstjärt och rödhake som bland tångbankarna flög omkring och näringssökte men samtidigt då också var lättskådade. Andra arter som i hamnbassängen eller över havet kunde observeras från sandreveln var bl.a. kricka, alfågel, sjöorrar i småflockar vilka ömsom kom flygande och ömsom sågs simmande på vattenytan, enstaka små- och storskrakar,  knölsvanar, grå- och havstrutar. Mitt under fikapausen så lyfte plötsligt flocken med vitfåglar som legat ute i vattnet. I en marinmiljö kan man i de flesta fall då dra slutsatsen att en havsörn är i anflygande och orsakar oron. Så var det också! Lågt över havet, från Täppet hållet, kom en ståtlig örn sakta flygande ömsom i glidflykt ömsom med lugna kraftfulla vingslag. Vissa av exkursionsdeltagarna reste sig snabbt och beskådade den majestätiskt inflygande fågeln medan andra lugnt satt kvar, kanske inte prioriterande kaffekoppens innehåll men i alla fall skådade med den i handen. Om det var  ornitologerna eller om det var fågelskådarna som reste sig, det vet jag inte. Alla verkade lika belåtna oavsett om man skådade örnen sittande med kaffekoppen i handen eller stående vid tubkikaren.

När klockan började närma sig 12.00 så var det dags att avsluta dagens exkursion. Oavsett om det till nästa år är mer vinter än det var vid årets exkursion, så var nog uppfattningen bland oss deltagare den, att programkommittén gärna då får återkomma med en ny motsvarande exkursion. Möjligen med tillägget att alla skall samlas vid Naturum. Detta för att ingen skall gå miste om någon av de arter Jan då har att visa upp.

Från oss alla till Dig Jan, ett stort tack för att Du så kunnigt och pedagogiskt delade med Dig av Dina stora ornitologiska kunskaper.

/Johan Nilsson

 
Skriv ut

Foto: Bertil TrobergÖrndagen 25 januari

Den tolfte örndagen genomfördes den 25 januari. Yttre omständigheter var gynnsamma denna annars så blåsiga vinter. Strax över nollan, nästan ingen vind och god sikt. Örnmaten, den sedvanliga kosten av lungor och strupar var väl förpackade av välvillig personal på Scan och utburna av familjen Jarnemo kvällen före.

Inledningsvis kändes antalet besökare lite få. Men de flesta tog väl lite sovmorgon för framåt 11-tiden så fanns många besökare på plats. Lite synd att de inte kom lite tidigare för då hade de haft möjlighet att förutom alla havsörnar även se en besökande ung kungsörn. En inte alltför vanlig gäst vid åteln. Nåväl många havsörnar fick alla se. Vid flera tillfällen fanns hela 15 stycken i samma synfält. Med tanke på att örnarna lämnade och kom in i området hela tiden hade vi säkert över 20 olika individer vid åteln.

Lars Jarnemo och Christer Neideman berättade om örnmatningens historia och dess start från mer än 40 år tillbaka och dess syften. Vidare beskrevs avläsning av ringar och därmed örnarnas ursprung. Som vanligt fanns en mängd klubbmedlemmar på plats med tubkikare och hjälpte till så att alla fick en bra chans att se örnarna.

När vi summerade dagen kändes det som en ur alla synpunkter  lyckade tillställning. Minst 200 besökare och förutom de många havsörnarna även en vacker samling med salskrake som beundrades. När klockan närmade sig 13 och massmedia nådde fram så var örnmaten slut och även de grillade korvarna och fikat som Tosteberga byalag stod för var slutsålt.

Ett stort tack riktas till alla, såväl arrangörer som besökare, och inte minst invånarna och byalaget i Tosteberga för god service till de besökande.

/Nils Waldemarsson

Foto: Patrick Tollgren LazarovFoto: Patrick Tollgren LazarovFoto: Patrick Tollgren LazarovFoto: Patrick Tollgren LazarovFoto: Patrick Tollgren LazarovFoto: Patrick Tollgren LazarovFoto: Patrick Tollgren LazarovFoto: Patrick Tollgren LazarovFoto: Patrick Tollgren Lazarov

 
Skriv ut

Foto: Anders Jarnemo

Örnräkning 3 januari 2015

Årets örnräkning blev en lyckad tillställning. Rekordmånga örnar, såväl havsörn som kungsörn, räknades in.

Väderleken brukar vara ett obligatoriskt ämne för referatet från örnräkningen. Så även denna gång. Hösten 2014 var ur metrologisk synpunkt sommar ända in i november, dvs  med dygnsmedeltemperatur över 10 plusgrader. Under julhelgen kom dock en rejäl köldknäpp. Då påbörjades också åtelverksamheten vid kusten. Denna kombination gjorde att koncentrationen av havsörn ökade. T ex sågs 16 havsörnar samtidigt i anslutning till åteln under mellandagarna.

Oro i väderleken uppstod dock dygnet före örnräkningen. Stormen vid namn Svea drog in. Men dessbättre mojnade vinden något på morgonen och solen tittade fram. Möjligen stimulerade vinden örnarna till att bli flygburna. Detta kan ha medverkat till att rekordmånga örnar, såväl havsörnar som kungsörnar, sågs. Mer om detta senare.

Som vanligt var räkningen indelad i cirka 25 olika områden. Dessa bevakades från gryningen fram till kl tolv. Örnarnas ålder, där så är möjligt, flygriktningar och klockslag noterades. Som vanligt satt Anders Jarnemo i kojan vid åtelplatsen. Åteln var välförsedd med föda som burits ut kvällen innan med gemensamma ansträngningar av familjen Jarnemo.  

Havsörn
Utspridningen av havsörnarna i området var stor. Dock var förflyttningarna mellan olika områden relativt begränsad. Tydligen fanns föda att söka inom respektive område även om åteln vid kusten lockade många besökare. Således förflyttade sig inga örnar från Gruarna utanför Edenryd västerut. Samtidigt så fanns få havsörnar i anslutning till östra och västra Hammaren där aktiviteten på de skådande "årskryssarna" var hög. Målet för dessa var förstås fläckdrillsnäppan. Därför undvek havsörnarna det området. På Trolle Ljungby mosse fanns något kadaver i vilthägnet som lockade örnarna att stanna kvar.  

Observationerna vid åteln ute vid kusten var som vanligt centrala. Fram till kl 12 hade minst 26 örnar därav 10 märkta och minst 16 omärkta, besökt matplatsen. Ytterligare 3 örnar avlästes efter kl 12.  Tillsammans med ett antal unika observationer i området handlar det om minst 37 örnar i kustområdet och dess närhet.

Det kan vara av intresse att se åldersammansättning och varifrån de märkta örnarna kom. De märkta som sågs före kl 12 fördelade sig då på följande vis.

8 st från svenska ostkusten enligt följande:
1 st kläckt 2014
2 st kläckta 2013
2 st kläckta 2011
1 st kläckt 2010
1 st kläckt 2008
1 st kläckt 1996
Därutöver;
1 kläckt 2014, svenskt sötvatten
1 kläckt 2007, Wasa skärgård, Finland

De omärkta som Anders noterade fördelade sig åldersmässigt som följer:
4 st kläckta 2014
4 st kläckt 2013
3 st kläckta 2012
2 st kläckt 2011
1 st kläckt 2010
2 st kläckta 2009 eller tidigare

I inventeringsområdets inre delar fanns över Ivö ovanligt många havsörnar, 8 stycken, som inte sågs någon annanstans. Till Oppmannasjöns 4 stationära örnar förs också en adult örn som enbart sågs vid södra Råbelövsjön. Området väster Odersberga höll också 4 stationära örnar. Även i området Isternäset - Araslövssjön var örnarna tämligen stationära och relativt lättövervakade. Detta till skillnad från Hammarsjön där jag trots ett antal alerta inventerare får göra ett visst spann i bedömningen av antalet örnar. Även i området söder/sydväst om Hammarsjön fanns också ett relativt stort antal havsörnar.

Åldersfördelningen visar som vanligt på en överväldigande majoritet av yngre eller åldersobestämda fåglar. Det antas vanligen att huvuddelen av de adulta utgörs av våra egna revirhållande örnar. Men liksom 2014 fanns något fler adulta örnar än det brukar och en del av dessa, åtminstone vid kusten, var inte våra egna revirhållande örnar. Genom bevakningen så har vi kunnat få en god uppfattning om hur örnarna förflyttade sig eller uppehöll sig och därmed undvika dubbelräkning. Därför kan nedanstående sammanställning ses som ett tämligen tillförlitligt minimiantal. Drygt 80 havsörnar inom området är det högsta antalet någonsin. Antalet speglar såväl havsörnens makalösa återkomst som dagens goda omständigheter med tjänlig väderlek och uppmärksamma inventerare.

Antalet havsörnar i Kristianstad och Bromölla kommun 2015-01-03

Lokal Antal örnar Adulta Yngre/obestämd ålder
Kusten inkl
Tr Ljungby mosse
37 5
32
Ivösjön 8 2
6
Oppmannasjön 5 3
2
Odersberga 4 1
3
Araslövssjön 6-7 1
5-6
Hammarsjön 11-13 3
8-10
Söder om Hammarsjön 9 3
6
Totalt 80-83 18
62-65

/Nils Waldemarsson