Skriv ut

Hemmamarker - Söndagen den 18 mars med Sven Birkedal

Regnet öste ner fram till 7-tiden på morgonen, då ett tiotal modiga skådare möttes på Naturums parkering. Sven bestämde att dagens ”Hemmamarker” skulle var Landön.

Ute på Landön mottogs vi på parkeringen av en flock domherrar och damer i ett buskage vid husen. Vi startade med att granska kärringören, men inga småfåglar syntes till i tångbankarna. Ett dis låg över havet och hindrade alltför avlägsna obsar och det som noterades var en blandning av knölsvan, gräsand, gravand och en bit ut simmade en hel del knipor. När vi gick på stigen genom udden var aktiviteten stor i träd och buskar bland småfåglar, men även en stor flock kajor hade visst övernattat där.

Vi ägnade en lång stund i skådande ifrån hamnsidan och långt ut i diset kunde vi se stora ejderflockar på vågorna. Där låg även en alfågel som hade ruggat ganska långt till sommardräkt, vilket vi vanligvis inte får se så här långt söderut. Vi kunde och njuta av en fiskande storskarv som kom upp med en stor fisk och den fick göra flera försök innan den lyckades svälja ner hela bytet.

Efter en stund försämrades sikten ytterligare men det gjorde inte så mycket för nu satt fikan som en smäck. Efter fikan gick vi västerut och in i hagen med buskage för att leta efter diverse trastar. Buskarna var ganska tomma, endast en och en annan koltrast och björktrast hördes. Plötsligt fick vi napp, en sjungande rödvingetrast. Det var härligt att höra även om den inte syntes så bra.

Vi fortsatte längs strandängarna som fylldes av intensiv lärksång när vi såg dagens första havsörn sittande på en sten vid vattnet. Lotta såg en stor lärka gå ner i gräset och genast steg ivern och vi passerade över taggtråden vidare över ängarna. Någon stor lärka kunde vi inte hitta men väl en vråk och en pilgrimsfalk sittande på staketpinnar inte alltför långt bort. Vråken väckte en del diskussioner huruvida det var en fjällvråk eller vanlig ormvråk, men slutligen bestämdes fågeln som ormvråk av ”börringemodell”.
Vi passerade ytterligare några stängsel innan vi traskade tillbaka längs stigarna och där visade en honfärgad blå kärrhök upp sig riktigt fint. Agneta berättade att hon veckan innan sett en blåhök som såg honfärgad ut ovanpå och helt plötsligt visade det sig att den hade ljusa fjädrar på undersidan och där såg den nästan ut som en hanne. Vi fick en diskussion om när unga hannar börjar rugga fram sin typiska dräkt och efter studier i rovfågelslitteratur kunde det konstateras att 2K-hannar börjar skifta mot vuxendräkt, men oftast inte förrän framåt sommaren och då ser vi dem sällan i södra Sverige.

Denna disiga dag bjöd oss alla på en skön promenad och trevliga upplevelser, även om artlistan stannade på 45. Men vi hade i alla fall tur med vädret för på hemvägen drog regnet igång rejält. Tack Sven för denna guidning!

Ulrika Tollgren