Skriv ut

Örnräkning 8 januari 2011

December 2010 går förmodligen till den meteorologiska historien, åtminstone i Sydsverige. Isläget och snödjupet var unikt inför den traditionella örnräkningen. Inget öppet vatten fanns överhuvudtaget i våra insjöar. I skärgården vid kusten låg is och barmark fanns inte någonstans. Gåsflockarna hade lämnat landet och de få individer som fanns kvar hade stora svårigheter att hitta mat för dan. Den tidiga vintern hade också inneburit att matningsverksamheten utanför Tosteberga bodar hade startat rekordtidigt redan den 8 december.

Det hävdas ju från en del håll att numera är havsörnsstammen så pass stark att den klarar sig bra utan detta stöd. Men, tillåt mig tvivla en vinter som denna. Så snart örnfoder, strupar och lungor, lagts ut blir det besök av hungriga havsörnar. Så sågs till exempel dagen efter matningen startat 24 havsörnar vid åteln. Visserligen bjuds en del tillfällen till naturligt rov i form av försvagade svanar och änder. Men faktum kvarstår, unga havsörnar är inga skickliga jägare.

 

Som vanligt var räkningen indelad i cirka 25 olika områden. Dessa bevakades från gryningen fram till klockan tolv. Örnarnas ålder, där så är möjligt, flygriktningar och klockslag skulle noteras. På grund av snödjupet tvingades några observatörer att välja nya observationsplatser men med bibehållet bevakningsområde. Detta borde dock inte påverka resultatet nämnvärt. Anders Jarnemo bemannade som vanligt kojan vid åtelplatsen och avläste där ringmärkta örnar.

Men, hur blev det? Jo, in i dimman! Det väderomslag som skedde under natten med mildluft i kombination med kall mark med mycket snö innebar dimma och dis som tilltog under förmiddagen. Vissa kunde göra någon observation den första timmen innan sikten bara blev ett par hundra meter eller mindre. Vi får gå tillbaka till 1996 för att hitta lika usla förutsättningar för örnräkningen. Något resultat som kan användas för jämförelser finns naturligtvis inte från förmiddagen den 8 januari. De säkraste och mest användbara observationerna kommer då från de avläsningar och räkningar som Anders Jarnemo gjorde från observationskojan ute vid kusten. Här sågs örnarna väl innanför ”siktgränsen”.

 

Havsörn
Några få observatörer lyckades under den första timmen innan locket lades på fullständigt se några havsörnar; sydvästra Ivösjön 2 örnar, Landön 1 örn och södra Hammarsjön 1 örn. I övrigt sågs inte mycket i dimman. Vi vet från rapporter från den första januariveckan att åtskilliga havsörnar har setts längs Helgeån från Torsebro ut till havet. Likaså finns enstaka observationer från Ivösjön. Däremot saknas helt observationer från Råbelöv- och Oppmannasjön. Avsaknaden av öppet vatten har, som vi vet sen tidigare, gjort att örnarna lämnat detta område. Däremot har som vanligt noterats örn ute vid havet, som mest 18 ex vid Tosteberga bodar den 3/1. Den här bilden får anses som normal för en isvinter.

Den mer exakta informationen från själva örnräkningen kommer då från Anders Jarnemo och hans avläsningar och andra observationer från kojan vid åteln. Här noterades 9 märkta havsörnar fördelade enligt följande:

3 st kläckta 2010, samtliga från bon vid svenskt sötvatten
3 st kläckta 2009, en från Åland, en från svenska Östersjön, en från svenskt sötvatten
1 st kläckt 2007, från Wasa skärgård, Finland
1 st kläckt 2006, från svenska Östersjön
1 st kläckt 1994, från finska Lappland

Därutöver såg Anders minst 12 omärkta individer. Totalt besökte alltså minst 21 havsörnar åteln, huvudsakligen under förmiddagen. Som jämförelse sågs vid örnräkningen 2010 minst 16 havsörnar vid åteln.

Dagarna före nyår satt också Anders i gömslet och avläste 10 märkta örnar. Av dessa är det enbart 2 individer som återsågs nu den 8/1. Detta borde innebära att det är rätt stor rörlighet på örnarna, likasom att totalantalet övervintrande örnar i området är stort. Vid förra örnräkningen den 2 januari 2010 räknades in nästan 70 havsörnar i Bromölla och Kristianstad kommun.

Kungsörn
Observatörerna i Vittskövleområdet lyckades se en kungsörn. Siktförhållandena medgav dock ingen åldersbestämning. Vidare finns från Trolle-Ljungbyområdet rapporter om minst en yngre kungsörn under första januariveckan. Även under goda observations-omständigheter brukar inte örnräkningen ge en komplett bild av förekomsten av kungsörnar. Nu var det helt omöjligt.

Tack
Den här gången var det naturligtvis en synnerligen otacksam uppgift att ge sig ut, dessutom för en del med snöpulsning och fysiskt slit, för att sen inte se ett dugg i den tilltagande dimman. Därför blir mitt tack till örnräknarna och ert engagemang extra stort trots det magra resultatet. Möjligen kan vi trösta oss med att sämre än så här blir det inte. Vi tar nya tag nästa år.

Nils Waldemarsson, Bromölla