Skriv ut

Vinterfåglar längs ostkusten – 13 januari

Foto: Ulrika Tollgren

Denna mulna, blåsiga och småsnöiga morgon träffades drygt 20 tokoptimistiska skådare på Äspetparkeringen. Vi inledde med att gå mot strandkanten och se vad som fanns i det upproriska havet. Lite knipor, gräsänder, en salskrakshanne och så storskarvarna, som poserade på sjömärket, var i stort sett vad som fanns att hitta. Men skam den som ger sig tänkte vi och kämpade oss några hundra meter norrut. Och se, som belöning hittade vi fiskmås och gråtrut också. Då började vi känna oss lite blåsta, så vi påbörjade reträtten till parkeringen.


Istället valde vi att köra en bit tillbaka längs åvägen och skåda vid äspetbron. Där var det betydligt behagligare och vi kunde njuta av en mängd storskrakar samt läckra skrattmåsar i vinterdräkt. Så när som på en bofink kändes Äspet befriat från småfåglar denna januarisöndag.


Vi fortsatte vår bilkaravan mot hamnen och windsurfingstugan och se, där fanns både lä och fåglar. De vill väl också ha det hyggligt bra, antar jag. Utanför i vattnet låg stora flockar av vigg, bergand och brunand med inslag av några skäggdoppingar. Närmast kanten kämpade en ensam sothöna, som simmande bortåt mot en grupp med ejdrar. Här smakade kaffet/chokladmjölken himmelskt gott. Undrar varför det aldrig smakar så gott hemma? Ett gäng grönfinkar passerade och över hamnen flög ett gäng tamduvor fram och tillbaka.


Efter fikan promenerade vi ut till tullen för att leta vinterhämpling, men utan något resultat. Tillbaka vid bilarna summerade vi dagens övning och bröt med uppmaningen att åka om Åhus vattentorn hem. Där har nämligen i pilgrimsfalkshanne huserat hela vintern. Och jag hade i alla fall tur, han var hemma.
Denna januari-exkursion tillhör numera våra traditioner och vissa år har utdelningen varit riklig, men som alltid när det gäller fåglar, det finns ingen garanti. Men vi fick garanterat frisk luft och inga myggstick. Så vi får väl bara hoppas att nästa års övning har bättre tumme med vädergudarna.


Ulrika Tollgren