Skriv ut

Sträckspaning vid Friseboda 8 sept.


Fjällabb, Foto : Linda NiklassonEtt tiotal klubbmedlemmar slöt upp vid Naturum på morgonen och styrde färden mot Friseboda. Det fina vädret gjorde det svårt att se förbiflygande fåglar rakt ut i den skarpa solen. Värmedallret gjorde det också svårt att artbestämma de lommar som passerade.  Sädesärlorna var dock lättare att hålla koll på när de passerade i direkt anslutning till strandlinjen. Den första timmen kom småflockar hela tiden och uppskattningsvis passerade 1000 ex.
Efter ett tag började det blåsa mer utifrån havet och med det följde både bättre sikt och, allt eftersom solen steg, även bättre ljus. Vi tittade extra på de passerande fisktärnorna för att försöka urskilja någon silvertärna men där blev ingen utdelning. Enstaka dvärgmåsar passerade och gav fina möjligheter att skilja på äldre och yngre fåglar. En flock med tidiga prutgäss passerade.

 


Svårsedda labbar gäckade oss ett tag genom att gå ner på vattnet långt ut, men bättre skulle det bli. Strax innan klockan blivit nio passerade den första unga fjällabben. Fågeln kom lojt flygande några hundra meter ut. Det var en ljus fas och här gavs bra möjligheter att notera alla karakteristiska artkännetecken som behövs för att kunna bestämma denna kluriga art. Långa smala vingar, bröstig profil från sidan, kallt gråbrun färg på kropp och vingar förutom huvudet som var rejält ljust. Övergumpen var tydligt zebrafärgad och de yttersta två handpennornas spolar lyste vitt i en annars mörk handovansida. Fågeln kunde följas bra under ett par minuter till allas glädje.


Uppskattningsvis passerade 5 unga kustlabbar, lite svårt var det allt att hålla koll på fåglarna eftersom de både drog åt söder och åt norr. Det gavs flera tillfällen till bra jämförelser och diskussioner hur kustlabb och fjällabb skiljde sig åt.
Strax innan klockan 10 passerade ytterligare en ung fjällabb. Den här individen var av mörk fas och vållade inledningsvis lite problem vad gällde artbestämningen. Fågeln var helt mörk och uppfattades som ganska brun i det starka solljuset. Långa smala vingar, kort liten näbb, bröstig profil, 2 ljusa spolar på yttre handpennorna och långt utdraget stjärtparti avslöjade emellertid arttillhörigheten. När fågeln hade passerat jagade den några tärnor och då visade den sina långa trubbiga förlängda stjärtpennor fint.


Nöjda och glada fortsatte vi till Stockaboden för lite trutskådning. Här stod en flock på stranden och här kunde vi träna oss i att hitta olika sorters trutar. Exkursionsledaren utmanade deltagarna genom att helt fräckt säga att där fanns en kaspisk trut i flocken och att det bara var att säga till när man hittat en lämplig kandidat. Efter att ha zoomat in på de viktigaste karaktärerna (scapularer, näbb/huvudform och ben) lyckades samtliga deltagare hitta den kaspiska filuren. Minst tre unga silltrutar och 100 gråtrutar i olika åldrar lyckades vi också hitta. När vi lämnade lokalen lyckades någon se och andra höra en fältpiplärka som höll till nära ålaboden.


Sammanfattningsvis blev det en trevlig förmiddag med roliga arter, även om antalet sträckande individer i sommarvärmen inte var överväldigande.

/Greger Flyckt