Holkprojekt
Skriv ut

Götkyteholk. Foto: Ulrika TollgrenGöktyteprojektet i
Nordöstra Skånes Fågelklubb

Göktytan är vår enda flyttande hackspett och dessutom kan den inte själv hacka ut sina bohål. Den lever vanligtvis på myror och myrlarver och är knuten till ängs- och hagmarker. Dessa biotoper har minskat i takt med att jordbruket har moderniserats och detta gäller även denna fascinerande hackspett. Fågelklubben projekt syftar till att hjälpa göktytan, men även andra arter som är beroende av ängs- och hagmarker. Projektet avser också att öka kunskapen om göktytan.

2014 gjorde fågelklubben studiecirkeldeltagare ett 30-tal göktyteholkar som placerades ut på lämpliga marker huvudsakligen i Kristianstads kommun. Redan första året kunde 10 ungar ringmärkas i Mosslund och 2015 märktes lika många ungar i en holk vid Gullyckeskär. 2016 konstaterades endast en häckning men den misslyckades. Men hade vi verkligen skött om, kontrollerat och följt upp alla uppsatta holkar?

Så inför 2017 beslöt vi att kavla upp ärmarna. Under februari bjöd vi därför in Erik Arbinger för att hålla en föreläsning om det nationella projektet “Bevara göktytan” där han varit aktiv sedan 15 år tillbaka. Vi fick massor av kunskap, tips och idéer för att kunna gå vidare!

En göktytegrupp har bildats av intresserade och faddrar till de nu drygt 60 holkar som finns uppsatta i Kristianstads. Bromölla men även Sölvesborgs kommun. Dessa holkar öppnas, kontrolleras vid flera tillfällen, rensas och fylls med nytt spån av olika faddrar från Nordöstra Skånes Fågelklubb. Hör av dig ifall du vill veta mer eller är intresserad av att hjälpa till?

Nedan finns ett klipp från en ringmärkning av göktyta på Torhamns fågelstation:
https://youtu.be/Ep2lfnHyzL4

Ansvarig för Göktyteprojektet i Nordöstra Skånes Fågelklubb är:
Ulrika Tollgren
0738-08 37 73
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

 
Skriv ut

Rapport Göktyteprojektet 2017

Göktytan är en mycket säregen fågel till både levnadssätt och utseende. Den är vår enda långflyttande hackspett och tillbringar vinterhalvåret i Afrika söder om Sahara.

Projektet tar form

Till utseendet påminner göktytan om en trädgren utrustad med ett ormlikt slingrande huvud och det är slingerbeteendet som har gett arten de träffande namnen wryneck (England) och vendehals (Norge, Danmark). Den har dessutom en klen näbb men den räcker gott då den vanligtvis lever av myror och puppor.  Däremot innebär det ett problem då den själv inte kan hacka ut sina bohål utan är helt beroende av gamla ihåliga träd. Eller holkar.

Ett annat problem utgörs av att stapelfödan är myror vilket gjort att den är starkt knuten till ängs- och hagmarker. Dessa biotoper har under de senaste 100 åren minskat i rask takt med att jordbruket har moderniserats och detta gäller även denna fascinerande hackspett. Fågelklubbens göktyteprojekt syftar till att hjälpa göktytan, men även andra arter som är beroende av ängs- och hagmarker. Projektet avser också att öka kunskapen om göktytan.

Fröet till projektet började gro redan 2014 då fågelklubbens studiecirkeldeltagare träffades hemma hos Bosse Svensson i Ripa och gjorde lite olika sorters holkar för att hjälpa jordbrukslandskapets fåglar. Det blev ett antal starholkar men också ett 30-tal göktyteholkar som placerades ut på lämpliga marker. Göktytorna gör ingen bobale utan kräver istället att bottnen består av sågspån där äggen kan läggas. Redan första året kunde 10 ungar ringmärkas i Mosslunda och 2015 märktes lika många ungar i en holk vid Gullyckeskär. 2016 konstaterades endast en påbörjad häckning vid Hejekillan som misslyckades. Men hade vi verkligen skött om, kontrollerat och följt upp alla uppsatta holkar?

Nej, någon struktur fanns inte och därför beslöt fågelklubben att det inför säsongen 2017 var dags att kavla upp ärmarna. Under februari bjöd vi därför in Erik Arbinger till Naturum Vattenriket för att hålla i en föreläsning om det nationella projektet “Bevara göktytan” där han varit aktiv sedan 15 år tillbaka. Vi fick massor av kunskap, tips och idéer för att kunna gå vidare!

En göktytegrupp bildades av intresserade entusiaster och dessa är nu faddrar till de 62 holkar som ingår i projektet och dessa finns uppsatta i Kristianstads- och Sölvesborgs kommuner.

Kontroll av holkarna

Holkarna kontrolleras och dokumenteras numera av gruppens medlemmar enligt följande årshjul:
Besök nr 1 sker runt Valborg och då öppnas holken för säsongen.
Besök nr 2 är lagom att göra en vecka senare. Tytan lägger 1 ägg dagligen innan kl. 05 på morgonen vilket innebär att ligger där då 4 ägg kan man räkna med att första ägget lades fyra dagar tidigare. Utifrån detta ger man göktytan en chans att lägga 15 ägg och detta datum blir då lagom för besök nr 3. Rekordet för en göktyta är 16 ägg men det vanligaste antalet är 11.
Vid Besök nr 3 räknar man äggen och kan utifrån äggläggningens startdatum räkna ut när göktytan la sitt sista ägg. Då lägger man på 11 dagar för ruvning och därefter 12 dagar för häckning och detta datum ±4 dagar är lämplig för ringmärkning av ungarna. Väntar man för länge finns risken att de är så stora att de kanske lämnar boet innan de är riktigt redo att klara sig själva. Alla holkar kontrolleras vid det tredje besöket eftersom det inte är ovanligt att göktytor kommer senare och då slänger ut den mes eller flugsnappare som kanske hittades vid ett tidigare besök.
Besök nr 4 utgörs av ringmärkning av årets ungar.
Besök nr 5 görs i augusti i de holkar där ungar ringmärkts. Detta för att kolla hur många ungar som verkligen kommit på vingarna. I augusti kan man även rengöra holken, lägga i nytt sågspån samt stänga holken till våren.
Alternativet är att låta holken vara tillgänglig för vintern och i så fall tillkommer ett besök i februari/mars för vårrengöring, nytt spån och stängning.

Hur öppnar man och stänger holken när göktytan börjat häcka utan att störa eller riskera att förstöra? Medicinsk specialteknik för laparoskopi dvs titthål har idag utvecklats till lättillgänglig teknik för detta i form av små och billiga inspektionskameror som enkelt kan kopplas till en mobiltelefon. För detta ändamål ansökte och beviljades göktytegruppen ett bidrag på 2 500 kr ur Erik Schönbecks fond och dessa kameror är nu införskaffade och kom väl till pass under den gångna säsongen.

Göktytorna trivs alltså främst i ängs- och hagmarker men även lövdungar, solbelysta ytor och  2-3 år gamla hyggen kan vara bra liksom steniga enebuskmarker, murken lövskog i skilda stadier eller taggiga törnskatemiljöer. Det absoluta favoritträdet är, enligt Erik Arbinger vildapel och dessa väljs alltid om sådana finns.

Göktytorna kan födosöka i en radie om 1 km och 100 meters avstånd mellan holkarna är lagom i bra marker. Eriks tätaste häckningar var belägna endast med 57 m emellan och ibland kan det vara bra att sätta upp några holkar ganska nära varandra så att göktytan har olika alternativ att välja på. Holkens botten ska inte vara högre än i ögonhöjd så någon stege behövs inte. Holken kan mycket väl sitta ännu lägre men i de fall holken finns i en kohage är det viktigt att hålla lite höjd så att korna inte blir nyfikna och hälsar på.

Resultat

Projektet resulterade 2017 i inte mindre än 34 ringmärkta ungar fördelade på 4 olika häckningar enligt följande:
Hejekillan: 10 ungar ringmärktes 24/6. Detta var i samma holk där en kull med 7st ägg övergavs 2016.
Fjälkinge Backe: 1 unge märktes 24/6. Några ungar hade redan blivit flygga och denna individ togs vid utflygningen. Holken öppnades därför aldrig för att undvika ytterligare störning.
Mosslunda: 12 ungar ringmärktes 24/6.
Vittskövle: 11 ungar ringmärktes 24/6.

Förutom ovanstående har projektet även holkar vid Listers huvud, Näsby Fält, Åsumfältet, Rinkabyfältet, i trakterna runt Oppmanna-Barum, Röetved, Gyetorp-Tosteberga, Stianderöd och Liarum men ännu inga i Bromölla kommun.

Hör av dig ifall du har tips på nya lämpliga lokaler eller vill vara med och delta i arbetet för göktytans bevarande!

För göktyteprojektet
Ulrika Tollgren
0734-382292 Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen